• Hem
  • RSS
  •  

    Det är mycket att hålla reda på

    februari 7th, 2010

    Jag har verkligen ingen aning om hur många olika lösenord och sifferkoder och annat slikt man måste hålla reda på.

    Är det så att när man inte längre kan hålla dem i minnet så bör man inte ha några?


    Från ett sammanträde

    februari 6th, 2010

    En gammal MFF:are Sune ”Grus” Sandbring intervjuas av Göran Bergman på Fotbollföreningens sammanträde igår.

    En oförskämt pigg 82 år gammal före detta mffspelare. Han var trevlig, spirituell och mindes väl. Jag frågade honom hur han fått sitt smeknamn. Han hävdade att han inte visste. Göran är en duktig och väl förberedd intervjuare.

    Det är ”Grus” till vänster.

    Sune "Grus" Sandbring och Göran Bergman


    Värt ett försök.

    februari 5th, 2010

    Jag har i min hand en gammal kokbok som egentligen är en reklamskrift från Margarin Aktiebolaget Zenith. Den är utgiven 1925 och tryckt i 50.000 exemplar. Det finns en lång rad härliga recept. Jag bläddrade i den idag och hade stort nöje av det. Jag skall nu ge er ett recept från anno dazumal. Den av er som har lagat detta efter detta recept skall är jag skyldig en pint!

    Surstek

    1 ½ kg oxkött (innanlår) lägges i så mycket svagdricka att det täckes därav. I drickat blandas 1 dl ättika, 1 tesked malen vit- och1 d:o kryddpeppar, 3 msk socker, och ett lagerblad.Efter 4 á 5 dagar (sommartiden, på vintern 10 á 12) tages köttet upp,sköljes hastigt i kallt vatten och inklappas i en handduk. 2 mskedar Zenith margarin brynas i en stekgryta, och köttet ilägges att bliva brunt på alla sidor, varefter det får steka under lock omkring 2 timmar. Första timmen spädes med buljong eller hett vatten,sedan med grädde eller mjölk.Såsen avredes med vetemjöl, smaksättes med salt och vitpeppar samt serveras i särskild skål till köttet jämte kokt potatis och någon syrlig sallad, syltlök, gurkor o. d.

    Jag tänker garanterat prova. Jag har inte ätit surstek på mycket länge. Senast i Tyskland på 80-talet.


    Obegripligt för en vanlig människa.

    februari 5th, 2010

    Läser idag att Volvo Lastvagnar går med tvåtusentrehundra miljoner i förlust det sista kvartalet 2009. Det är summor som man inte kan föreställa sig. Nu finns det kanske förklaringar som man inte kan utläsa av pressmeddelandet, men 2.300 miljoner!

    Hur kan man driva företaget vidare!!??


    Ute i Europa pratar man om Malmö

    februari 4th, 2010

    ”Vi är Blåvitt Bäst i Sverige | 2010-02-03 14:45
    Alla känner igen IFKs tröja utanför Sveriges gränser. Malmö och AIK är det ingen som känner igen.”

    Det citatet hittade jag på Svenska Fans MFFsida där man diskuterar MFF:s 100-årsjubileum.

    En del anhängare till andra klubbar kommenterar gärna och ofta i nedsättande ordalag. När jag läste den här drog jag mig till minnes en episod som inträffade för några år sedan. Det kan ha varit 2006 eller sådär.

    Såhär var det. Vi var på väg i taxi. Jag hade en keps med ett MFF-märket fram till. Det blev en del pratat och så vänder sig chauffören till mig och säger ”München -79? Bad luck”. Så snacket om att ingen känner till MFF i Europa är verkligen ute på hal is. Jag vet en taxichaufför i Madrid som gör det!


    Lite bilder från matchen i lördags i i Vaerlöse

    februari 4th, 2010

    DSCF3033En barbent John. Det var kallt.

    DSCF3035

    DSCF3037

    DSCF3039DSCF3041

    DSCF3038


    Lite mysteriöst.

    februari 2nd, 2010

    Ibland blir man lite undrande till hur supporterskap yttrar sig. En MFF: supporter jag läser på ett forum har väldigt svårt att hitta något positivt hos sin favoritklubb. Det gäller både styrelse, ekonomi, tränare, spelare, spelarvärvningar m m, m m,

    Att orka med ett sådant förhållningssätt måste tära på krafterna. Att han orkar hålla fast!! Beundransvärt!!

    Förresten, välkommen tillbaka Joseph Elanga! Jag litar på dig! Don´t prove me wrong!!


    Nu får det vara nock!

    februari 2nd, 2010

    När jag nu tittar ut genom fönstret och ser att snön faller kan jag inte låta bli att reflektera över denna eländiga tid som kallas vinter. För egen del har jag hjärtinnerligt svårt att tolerera denna mörka, kalla och påklädda tid på året.

    Snö skall man åka till om man nu vill ha tillgång till den. Man skall inte ha den hos sig.

    Född och uppvuxen på Österlen har jag med mig denna avsky för snö.

    Det får mig att undra över en sak. Vilka var det som började bosätta sig i den här delen av världen. Det måste ju varit folk som kom norrifrån och sökte sig till varmare trakter. T ex samer eller motsvarande som tröttnade på renar, snö och is. Mörkt mer än halva året.

    Det kan ju inte varit folk som kom söderifrån som följde kanten på isen som drog sig tillbaka. Det enbart varit fallet om det var trälar på rymmen eller förrymda straffångar . Människor med normala utförsgåvor kan det ju inte ha varit!

    ”Burrr sa Kasper när han såg en naken häst!”


    Den här veckan.

    februari 1st, 2010

    Min kaffesump berättade flera saker inför den gångna veckan. När jag tittade igår såg inget värt att förmedla. Men ett par saker ser jag fram emot.

    • Båda mina barn fyller år den tredje februari!
    • MFF vinner idag mot Nord Själland. Jag har för avsikt att ta mig till Köpenhamn för att kolla om pågarna sköter sig. Det blir 3-1 till MFF. Wilton, Ofere och Daniel L gör mål!
    • MFF kommer inte att sälja någon spelare innan transferfönstret stängs, och det är väldigt positivt!
    • MFF:s serbiske mittfältare Miljan M kommer vara med fullt ut på träning i veckan!
    • För övrigt kan jag berätta att med hjälp av en god vän och MFF-kamrat är Ikeabyrån hopskruvad och på plats! Tack R! Han behövde inte ens handräckning. Knappt ens ritningen! Respekt!

    Hur raggar man bäst?

    januari 30th, 2010

    Den historien jag skall berätta är alldeles sann. Mina föräldrar Sven Oskar och Iris födda 1909 och 1918 träffades i Borrby Folkets Park 1937. Min far var redan befaren sjöman och hemma mellan två båtar. Min mor piga hos ett lärarpar i Borrby. Norlanders. Sven hade sett stora delar av världen. Runt Godahoppsudden under segel. På grund på Stora Barriärrevet under en julhelg. Ja, ni fattar. Iris, däremot, hade antagligen inte ens varit i Ystad!

    Min far var inte den mest talträngde person jag träffat. Han övervinner dock sin blygsel, bekräftad, och bjuder upp min mor.

    Kom ihåg att detta var i Borrby 1937.

    Han bjöd upp till en tango. ”Det var på Capri vi mötte varandra”. En stunds tystnad. Fars raggningsreplik blev.

    Har du varit på Capri!?

    Mor mindes aldrig vad hon svarade. Om jag kände henne rätt så bligade hon oförstående, men nu sitter jag här och skriver om saken.

    Möjligen har jag redan bloggat om detta men ”so be it”.