• Hem
  • RSS
  •  

    Ӏr det fobier jag har?

    I en kommentar inatt undrade P-A Winberg om jag undvek skarvarna mellan gatstenen på  på trottoaren. Lite raljerande svarade jag ja. Jag skall erkänna att den ”fobin” är dåligt utvecklad tack och lov, det hände oftare när jag var barn mest kanske på skoj eller en begynnande fobi som aldrig utvecklades.

    En utvecklad fobi har jag dock. För mig är det nästintill omöjligt att ta i eller hålla en levande fågel i händerna. Det är så pass som att jag om jag närmar mig en fågel som sitter på vår gräsmatta känner jag, trots att jag vet att den kommer flyga iväg, ett ordentligt obehag.

    Orsaken till detta vet jag inget om, men jag kan kanske hitta en förklaring  till detta i min barndom när jag var ungefär 10-11 år, då jag fick” lära mig att nacka en höna”.

    Det finns antagligen någon av mina läsare som vet om detta kan vara en rimlig förklaring eller det ligger djupare i det undermedvetna.

    Det finns ett par andra men som inte är så uttalade.

    Jag säger nej till att hålla en levande fågel i mina händer!! Det går att leva utan. Det finns många som har fobier som verkligen gör livet svårt att leva. Deras problem har jag en djup medkänsla med.

    En som verkligen kan ställa till det är rädslan att tala inför en församling.

    Den har inte jag! :-)

    6 svar till “”Är det fobier jag har?”

    1. Per Erik /Mix skriver:

      Jag har en helt egen teori kring detta eftersom min hustru ”lider” av samma fågelfobi,jag har inga problem med fåglar trots att jag varit med och nackat höns även jag. Sen satta vi dem upp och ner i en hink av förklarliga skäl (man slipper springa och leta sen).

      Jo min teori är att det är nedärvt att vara rädd för reptiler sen urminnes tider. Fåglarna är otroligt nära släkt med dinosaurierna och det var säkert bra för överlevnaden att ha respekt för dino och hans kompisar. Säkert fanns en del av reptilerna och där har många också en inbygd rädlsa.

      Titta på fåglarnas ben så ser man att det är dinosaurieben eller vad man nu ska kalla dem. Benen de går med alltså.

    2. svenliljegrensr skriver:

      Jo, det där med fåglar och dinos har man ju läst om.

    3. P-A Winberg skriver:

      Det finns inte många tillfällen då jag anser det är obekvämt att skriva under mitt riktiga namn, men nu har ett sådant infunnit sig!

      Men va fan, jag kör;

      Jag har en fobi jag har haft sedan tidiga barnsben som jag försökt komma runt utan framgång.

      Hörde nämligen som barn talas om en man som när han satte sig på toaletten blev biten av en råtta i ”paketet”. Råttan hade kommit upp i stolen via avloppsrören. Skröna? Kanske, men det hjälper inte.

      Sedan dess kan jag inte sätta mig på en toalettstol utan att göra en råttinspektion. Skulle jag råka sätta mig ner tar det bara en bråkdel av en sekund innan råttvarningen ringer och jag får ta en koll!

      Kanske därför jag trivs så bra om vintrarna som jag tillbringar i Frankrike. Där har man förmånen att fortfarande hitta ståvarianten.

    4. svenliljegrensr skriver:

      P-A W
      Jag har en alldeles egen erfarenhet som tangerar din. En natt för längesen stapplade jag till toaletten en sen natt i ett sommarboende. Så snart jag satt mig fladdade en fladdermus upp i ändan på mig! Det du! ”Bid å den”

    5. P-A Winberg skriver:

      Tack för den Sven! Nu blir det till att hålla utkik efter fladdermöss också. Bed han å den?

    6. svenliljegrensr skriver:

      ”Nä, han bara nafsa litta”. Det första jag tänkte var RABIES, det kunde ju ha varit en dansk ”fledermaus”, di sier att di har den sjugan”

    Kommentera