• Hem
  • RSS
  •  

    Jag skrev ett mail till Expressen.

    april 12th, 2009

    Jag skrev ett mail till Mats Olsson ang hans krönika idag om Labinot vs Kaveh. Jag ville berätta för honom att han har en felaktighet i sin krönika idag. Jag var dock för snabb på tangenterna. För sent läste jag att krönikören inte läser mail trots det är krönikan undertecknad med hans mailadress.

    Det jag ville korrigera var att Mats Olsson skriver att Labinot hotat att krossa skallen på Kaveh. Jag tycker det är synd att det skrivs igen.
    Så sa han nämligen inte.


    MFF vs Sydsvenska Dagbladet Snällposten

    april 12th, 2009

    När man som jag är väldigt engagerad i MFF:s väl och ve och dessutom prenumerant på SDS har det inte undgått mig att det råder någon form av ”konflikt” mellan parterna.
    Missförstå inget, jag förstår och vill förstås att olika media skall granska och syna även verksamhet där MFF är inblandad. Det är inte det jag är ute efter.
    Jag uppfattar att tidningen ibland kommenterar och behandlar MFF och medarbetare i klubben på ett lite orättvist och ibland oinitierat sätt. Alltifrån när man betygsätter Jimmy Dixons insats i matchen mot Häcken senast där han får två postryttare trots att han var bäst på plan, till en stort uppslagen artikel om att Hasse Borg skall lämna sin post som sportchef vilket skulle visa sig var en riktig ”tidningsanka” . Detta är två ytterligheter. Det finns mycket däremellan. T ex undrar Anja Gatu varför MFF inte gjort klart med Wilton Figouiredo tidigare. Det tyder på ett visst mått av okunnighet från krönikörens sida.

    Om två aktörer i Malmö är på kollisionskurs tycker jag att t ex MFF:s ”propagandaministerium” skulle ta initiativet till kommunikation som skulle kunna leda till ”borgfred”. .

    (propagandaministerium är en skämtsam beteckning på MFF:s kommunikationsavdelning med Per Welinder i spetsen)


    Om ilska.

    april 12th, 2009

    Numera blir jag nästan aldrig arg, eller snarare så har jag lärt mig behärska min ilska. När jag var ung blev jag lätt arg. Jag hade svårt att behärska mig och fick veritabla utbrott. Nu är det inte så längre.

    Jag har ett obehagligt minne av att en gång, då jag hade chefsansvar, lät ilskan över en dumhet/underlåtenhet från en medarbetare på ett sätt som jag fortfarande känner obehag över. Jag tog i på ett sätt som gjorde den personen väldigt ledsen. Jag tänker på det med ojämna mellanrum och känner ett väldigt obehag. Jag ångrar att jag inte tog kontakt med honom när han fortfarande var i livet. Jag hade gärna sagt ett förlåt!
    Jag ångrar att jag tog i på ett sätt som han inte förtjänade.

    Känslan kom för mig häromkvällen då en bekant förde in diskussionen på ett spår som jag tyckte var sårande. Jag blev jävligt arg och lämnade lokalen i vredesmod innan jag gick i gång som i gamla dagar. Det är jag glad över.