Tillbakablick så här på 1:a Maj.
Arbetarrörelsens dag, 1:a Maj så har dagen kallats och så är det. Idag lyssnade jag på ett program på P1 på morgonen. Någon jämförde dagens ”tågande” på 1:a Maj med en pilsnerfilm från 30-talet. Först blev jag lite irriterad över jämförelsen men efter en stund kom jag på att jag själv på 90-talet hade liknande tankar även om jag inte tänkte just pilsnerfilm utan snarare att förstamajfirandet borde förnyas och färändras från att vara demonstration till att bli en manifestation. Vid den tiden var jag styrelseledamot i Lunds Arbetarkommun och fick ett år ansvaret för Arbetarrörelsen dag i i Lund. Jag hade tillgång till tidigare års arrangemang som följde ett par mönster. Det ena var att man gjort samma sak nästan alla år. Det andra var att deltagarantalet var i avtagande år efter år.
Jag försökte, efter en del funderande, att få övriga styrelsen att gå med på en förändring av ”konceptet”. Traditionellt hade tåget gått från Mårtenstorget till Folkets Park där det hölls tal från podiet av representatnter från partiet och LO.
Min idé gick ut på att istället få till stånd en bredare manifestation. En stationär sådan utan marschen. Forfarande med musik och tal och banderoller , men utöver detta skulle andra folkrörelseorganistaioner bjudas in att deltaga med utställninsgstånd på Mårtenstorget där man fick presentera sina organistioners arbete och program. Jag antog att en sådan åtgärd skulle fånga en publik som normalt inte närmar sig ett demonstrationståg i socialdemokratisk regi. På så sätt skulle vi bredda intresset för politik och samhällsfrågor av olika slag. Jag tyckte detta var ett steg i rätt riktning för att förnya, gjuta nytt blod i firandet av Arbetarrörelsens dag.
Jag behöver inte berätta att jag inte lyckades övertyga mina styrelsekollegor om ”genialiteten” i mitt förslag. I anslutning till dagens firande har jag hört samma idé från företrädare i rörelsen. Kanske hade jag en bra idé som kom för tidigt!?
RSS






