• Hem
  • RSS
  •  

    Jubileum.

    Jag kommer väl ihåg när Ingemar Johansson boxades. Jag minns många av hans matcher! Jag drogs med i den hype som var.

    Om jag tittar tillbaka occh minns andra mästare så hamnar nog Ingo långt ner på listan om man skall ranka tungviktsvärldsmästarna. Detta när det fanns en titel!

    När jag läste Rekordmagasinet fascinerades jag av ”The Brown Bomber”. Sen kom Rocky Marciano! Obesegrad drog han sig tillbaka. Den mest underskattade var Ezzard Charles! En elegant i ringen!

    Ingemar Johansson är nog historiskt den sämste boxaren som varit världsmästare i tungviktsboxning, men visst var det kul!

    Jag kommer väl ihåg när vi drog ut till Augustenborg i sommarnatten efter jobb på Savoy. Hem till en arbetskamrat vars namn jag glömt. Hon var husfru! Vi var väl en sex sju pers som satt framför radion!

    Slutsats! Ingemar gjorde bra men störst i svensk idrott nånsin? Nix!

    Ingen kommer väl ihåg Olle  Tandbergs match mot Wallcott i Stockholm! Långt före ”Ingo”.

    Ingemar mot Ali hade varat i åtta sekunder! Till Alis fördel!

    Underbart att bli champ ! Rickard Dahl blev också bäst!

    5 svar till “Jubileum.”

    1. Carlo skriver:

      ”Ingemar jabbar vänster…vänster..vänster.
      Floyd håller garden högt.. Ingemar jabbar.
      VRÅLET…… DÄR GICK iNGEMARS HÖGER SOM EN BLIXT, FLOYD ÄR I BACKEN”
      Sen misshandeln som domare Goldstein borde avbrutit långt tidigare.

      Alla svenskar 60 plus vet vad de gjorde denna magiska natt. Vi kommer alltid att prata om det, så länge vi har vår talförmåga kvar.
      Jag i Stockholm. Dagen efter påbörjande en cykelfärd till Malmö tillsammsn med en kompis.
      Vi vrålade av glädje i den vackra svenska försommarmorgonen.

      Men att Ingemar skulle varit tidernas sämsta champ håller jag inte med om.
      Mina favoriter till den titeln är jättecowboyen Jess Willard, som lotsades fram för att detronisera jack Johnson från titeln.
      Jack, som vägrade vara en ”Onlel Tom” . Som var arrogant och omgav sig med vackra vita kvinnor, och retade upp det vita amerikanska etablissemanget.
      Willard knockade Johnson i en match som hade alla tecken på uppgjordhet.
      Matchen gick i het sol mitt på dagen.
      Jack ligger utslagen på canvasen och ”HÅLLER UPP armarna som skyd mot solen.
      Det gör ingen medvetslös person.
      Sen blev Willard ett enkelt byte för the ”Tiger Jack” Dempsey.J

      Min andra sämsta champkandidat är Jätten , italienaren Primo Carnera.
      Frammutad av maffian.

      Visst minns jag Olle Tandberg.
      Han slog Joe Baksi sensationellt , men var chanslös mot Jersey Joe.
      Handlade i hans sportafför nära Norra Bantorget många gånger,

      Olle var en tekniker ,men hade ingen punch.
      I Olle Länsbers bok ”Den hårda leken” som till stor del skildrar ”den skånske slagbjörnen” John Nilssons liv, förekommer Olle under nanet Nisse Sandberg, om jag minns rätt.
      Olle och John gick en match där John först slog ner Olle. En lång räkning raddade Tandberg. Han kom upp och misshandlade sedan John reten av matchen. Inte av elakhet , men i brist på knockoutslag. denna match skildrar Länsberg i boken.

      Och Rickard Dahls kamp mot tjecken Lanzky och Stickan Pettersson såg jag från bästa plats.
      Musikläktaren på Olympiastadion.

      Sven ! Minns du hur vi uttalade Joe Louis? Jóe Loís. precis som det stod.

    2. westergren skriver:

      På tal om Tandberg så såg jag sparringen med Nisse Andersson(från Malmö?) inför matchen mot Joe Walcott i Stockholm. Tio år gammal stod jag i kön framför Joe´s husvagn eller snarare bod för att få hans autograf. När det var min tur vinkade han och stängde dörren. Jag fick inte gå och titta på matchen men det gjorde far. Jag hoppades att han skulle komma tillbaka och säga att Olle bankat skiten av Joe. Jag fick i alla fall Nisse Anderssons autograf.

    3. Peråke Berglund skriver:

      Carlo/
      Och vi får inte glömma vägen fram till titelmatchen. Han slog bla ut Franco Cavicchi i Bologna när han blev Europamästare och sedan slog han: Henry Cooper, Joe Erskine och Eddie Machen. Inga dåliga namn. (Om jag inte minns fel så ”ordnades” det till en trasig handske i Clay:s ringhörna, i en match där Cooper hade Clay på gaffeln. Den långa pausen och Coopers ögonbryn räddade Cassius Clay den gången.) Jag personligen anser att Ingemar Johansson är Sveriges främsta idrottsman genom tiderna.

    4. Micke skriver:

      Min personliga favorit är Jersey Joe Walcott. Jag är några år för ung för Rekordmagasinet så jag upptäckte Joe via tidningen Buster som var den alla grabbar läste när jag växte upp på 70-talet. Det var säkert namnet jag fastnade för. Coolare namn finns ju bara inte. :-)

      Har jag rätt för mig besegrade JJW vid något tillfälle (på 40-talet…?) ovan nämnde Tandberg i en match i Stockholm.

    5. Micke skriver:

      …så går det när man inte läser tidigare inlägg. Ser att matchen Tandberg-Walcott redan nämnts.

    Kommentera