Att vår serveringlärare påstod att ”ballongerna” var mindre begåvade servitörer kan kanske ha att göra med att han aldrig blev just hovmästare…?

Ang. ”ballongerna” så fick vi lära oss på resturang skolan av våra nedsupna lärare( Förr i tiden var det ett bevis på att man var en bra servitör respektive kock när man blev lärare på resturangskolan, idag är det dom som inte är särskilt lyckade som blir det, och ja, dom hade verkligen probem med spriten, tror dom hade ”vinprovning” på kontoret 3 dagar i veckan) att ”ballonger” var helt enkelt dåliga servitörer som inte klarade av att servera. Nu vet jag inte om det är sant, utan något servingsläraren lärde oss.

Sen beträffande flambering och tranchera på plats, var det verklinge uppskattat av våra gäster under tiden vi gick i skolan, dock var det mest den lite äldre publiken som uppskattade det. Synd att det inte finns på så många ställen längre, då det verkligen är en konst i sig,

Servitören arbetade utomordentlig klass. Rätterna för elva personer kom fram i exakt rätt tid till var och en, han visste exakt vem som delade vad och såg till att det delades till alla förnöjdhet. Och detta med en klass som överträffar allt jag stött på, inklusive Guide Michelinkrogar. Och på slutet kom separata notor, den minsta kopp kaffe satt fläckfritt uppdelat ned till minsta småskrammel. Dessutom hade maten varit synnerligen vällagad, Chile har ett gott kök och råvarorna är fantastiska.

Vi förstod att han var högst i rang där inne, han serverade mycket själv men samtidigt styrde han ett helt arbetslag. Det lönade sig för denne servitör och hans kollegor, maken till dricks har jag aldrig sett motsvarigheten till.

Just flambering och spektakel har jag svårt för. Men det är fint när servitören kan avbena en fisk eller förklara hur man äter en viss rätt.

För övrigt gillar jag det där med att koka lita precis varför bordet. Speciellt när det brinner och har sig. Fränt!