Det finns en person som har följt min blogg sedan jag började. Han har varit flitig med att kommentera mina inlägg.

Jag pratar om Staffan Widler. Hängiven MFF:are, Veberödsbo. Staffan har varit rullstolsbunden. Idag läser jag att Staffan lämnat den här världen. jag träffade aldrig Staffan, men tycker ändå att jag kände honom. Vi var långt ifrån överens. Ofta kritiserade han mina åsikter, men det är sådant som livat upp. Staffan blev 60 år. Jag kommer att sakna honom

För en stund sedan fick jag ett mail från ”Tele 2”. Jag har vunnit 550.000€ och en ny laptop!.

Detta får jag om jag lämnar namn adress och lite andra uppgifter.

Är det inte fantastiskt?!!

Min Nokia 3000 s tål inte att jag tappade den i en vattenpöl.

Vad skall jag köpa nu!!??

Utöver det bekymret så tappar jag hela telefonboken! Uselt.

Jag berättade lite längre ner att det var väldigt effektivt på akuten häromdagen. Från ankomst till färdiggipsad på mindre än en timme.

Igår beställde jag nytt pass. SMS idag om att det var klart. Det tog 27 timmar! Rekord.

• Man bryter av ett ben i handleden och blir gipsad. Fäster inte benbiten under gipset så blir det operation. Jag håller den andra tummen för att jag skall slippa det. Det är väldigt opraktiskt med en gipsad handled/arm.
• Imorgon tidigt skall jag magnetröntgas för att kontrollera om min rygg, som bråkar med mig , är behäftad med ett diskbråck. Måtte det inte vara så, men jag hyser stor oro för att det är så. Operation? En fjärde gång i rygg/nacke i så fall! Tveksamt om jag ger mig på det. Det var för jävligt senast!
• På onsdag bär det av till Göteborg för att titta på när MFF skall försöka hänga kvar i serieledning. Vinst i tre matcher krävs nog för att bärga guldet. Jag fasar för mötet med Mjällby sista matchen hemma om den måste vinnas för att ta guldet.

http://blogg.sydsvenskan.se/wiman/

Äntligen har vår bänk ersatts.

Idag tog jag mig till akuten på MAS. Skadade handen när jag ramlade med ”cykelen”. Jag var där 09.15. Undersökt gipsad och klar10.05. En benbit av under tummen.

Allt på 45 minuter. Världsrekord?? Man skall komma akut på en lördagsmorgon. Tänk på det.!

Igår råkade jag ut för en mindre olyckshändelse. Föll och stukade eler bröt något vänster handled. Ingen elastisk binda hemma. Idag gick jag till apoteket vid entrén till Kronprinsen. Kvinnan i kassan uppfattade min belägenhet och som den naturligaste sak i världen erbjöd hon sig att lägga ett förband. ”Jag kan sådant, jag har jobbat på sjukhus”.

Tänk vad man får vara med om. Det hade aldrig hänt på Apoteket Storken i Borrby!

En stjärna i min bok!