Ikväll var det årsmöte i föreningen Malmö Operas Vänner.

Traditionella årsmötesförhandlingar.

Bengt Hall, teaterchef, informerade bra om verksamheten. berättade en del nyheter men var återhållsam med de stora avslöjandena inför nästa säsong.

Underhållning av Emma Lyrén och Joachim Bäckström. Emma spelar Carmen i de sista föreställningarna.

Njutbart!

Arbetet på Mariedalsplanen fortsätter.

Satt i bilen och lyssnade på radio. Plötsligt dök Skånepartiets radio upp i apparaten. Jag lyssnade en kvart och undrade om det var på riktigt!

Carl Herslow, är du på fullt allvar eller driver du med folk?

http://twitter.com/#!/ PatrikJandelin/status/182808404446818307/photo/1/large

;

Framåt Malmö!

o

Den här veckan börjar det på ”riktigt” allvar.

Igår löste jag min sondotters tredje medlemskap i MFF. Hon fyller två den 19 maj. Så skall farfar hålla liv i hennes medlemskap i många år till, hoppas jag. Sen får föräldrarna eller hon själv sköta den saken. Silvermärket innan hon fyllt 25 år. Skall försiktigt börja jobba på att få med henne ”po match”. Tösen bor i Stockholm så påverkan är viktig. Hon kan hamna i dåligt sällskap däruppe. Vaccinering!!

Hon skall bli en ljusblå Iris!

På lördag hämtar jag ut mitt Årskort innan genrepet mot BK Häcken som spelas på ”Himmaborgen”.
När nu försäsongen är avklarad känns avslutningen i Wien den 15 december inte så avlägsen om man betänker känslan då. Det som då kändes som ett lååångt uppehåll är nu slut. Allsvenska tipset har jag publicerat här tidigare och topplaceringen är det enda säkra tipset i den tabellen. Efter att att jag lagt ut tabellen, har jag stärkts i min uppfattning. Det blir vårt år i år! Varför det? Det som jag varit lite fundersam om är anfallsspelet, men efter det senaste träningarna och matcherna skymtar en skytteligavinnare fram. Det lilla frågetecken jag haft angående Ranegié har rätats ut efter de senaste två veckorna. Det blir minst 20 mål i år.!

Försvaret håller. En ensam assisterande tränare Daniels Andersson kör egna extrapass för att hålla igång om det skull behöva täckas upp i backlinjen vid skador eller avstängningar.

Alternativen på innermittfältet är många och fullödiga. Jag tror att Wilton kommer att jobba för att göra en solid insats sitt sista år i MFF. Friberg och Thern. Det finns fler som lurar i vassen.

Yttermittfältet är kanske den mest sårbara platsen. Ordinarie är de två musketörerna Durmaz och Hamad av allsvensk toppklass. Kan Miiko ersätta även på högeryttern? Hans insats som högerback var fullt godkänd.

Målvaktsbesättningen är totalt sett kanske den bästa MFF haft någonsin.

Staben runt truppen är en grupp full av kunskap, ambition och energi!

Idag bortser jag från de små orosmoln som finns på min ljusblå himmel. T ex spelartapp i sommar. Det får Ågren och Norling lösa då!

Som ni ser bryr jag mig inte ett dugg om motståndarna. Gått igenom deras trupper och ser inget som skrämmer!

Framåt Malmö!

Vi såg denna föreställning igår. Jag skall på en gång erkänna att jag inte är någon teater habitué eller kännare av Strindberg och det var kanske därför jag verkligen sitta på helspänn under den drygt en timme långa föreställningen.

Vi pratade en del om föreställningen efteråt och blev någorlunda överens om att den i stora delar är lätt att ”förstå”. Överförbart till mitt eget liv och livet omkring mig. Den sammanfattar glädjeämnen och våndor för oss människor på ett ”förståeligt” sätt. Ont/gott. Fult /vackert. Glädje/ sorg. Enskilda vardagssituationer som man känner igen sig i.Små händelser för stora konsekvenser o s v.

I andra delar hänger jag inte med riktigt även när jag sitter på helspänn och mina hörapparater fungerar.

För mig och Ingrid var den väl värd besöket.

http://www.malmostadsteater.se/pa_scen/aktuella_forestallningar/876/

http://www.skanskan.se/article/20120309/NOJE/703089840/-/ett-dromspel-pa-intiman

”min inledande tveksamhet ersätts av ett stilla jubel i bröstet. Det fungerar, Strindbergs ord behöver ingen grannlåt. Jag sitter på helspänn och låter texten landa i mig. Och insikten om att det är synd om människorna går liksom in i mig. Drömspelets karaktärer kommer också plötsligt väldigt nära, kanske för att de är så alldagliga. /…/ Ja, faktum är att Strindbergs drama blir väldigt verkningsfullt i Horns nakna, nedtonade iscensättning. Den är intelligent, rytmisk och närvarande, en lycklig krock mellan då och nu. Jag tror August hade gillat den.
Sydsvenskan

Jacob Nordquist som den evigt väntande officeren gör en frenetisk insats i växande förtvivlan och Hans-Peter Edh är till sin fördel i flera roller och har bl a en lysande scen som sadistiske magistern. Bo-Christer Hjeltes sorgsna röst klingar ödsligt i slutscenerna… Intensiteten bygger på kontraster och rytm. Kjersti Horn har lyckats bra med tempo och variation. Det komprimerade formatet skapar ökat eftertryck åt de anklagelser som riktas mot själva livet.
Skånska Dagbladet

Regissören Kersti Horn verkar ha litat helt till sina skådespelares gedigna yrkeskunnande och resultatet blev strålande. Det som först kändes som lågbudget höll en hög standard.
Tidningen Kulturen”

Mariedal får matta. Grus blir konstgräs förmodar jag!

För ett tag sedan fick jag ett tips. SVT sänder i flera avsnitt ”Hårdrockens historia”. Jag har inte sett alla avsnitt, långt därifrån, men det jag sett och hört har fått mig att förstå varför så många attraheras av något som ligger bortom min musiksmak, om jag nu har någon uttalad sådan.

Det som förvånar mig när jag tar mig tid att lyssna är att det i allt ”oväsen” ganska ofta finns melodislingor som är tilltalande och ganska lätta att ta till sig.

Sen skall sägas att vissa delar av den sortens musik kräver sin ”man” .Man måste ha fått den med sig från unga år. Ikväll hyllades ett svenskt band ,Meshuggah, som kommenterade sin musik som vi spelar för oss själva, vi struntar i fansen.. Ungefär så. Där blir man lite förvånad!

Till sist kan jag säga att jag gärna lyssnar till ”Run to the Hills” med Iron Maiden och annat liknande.

Intressant att följa dock!

Hamnade ikväll på TV4 där det pågick ett ”debattprogram” som handlade om skilsmässor.

Är det för lätt att skilja sig?

Är det för lätt att gifta sig?

Efter att ha lyssnat på författare, relationsexperter, en naiv riksdagsledamot från M och ett kommunalråd från KD/Uppsala med deras tankar om separation kan jag bara säga att av erfarenhet vet jag att skilsmässa alltid är en tragisk händelse eftersom det är ett avslut på något man trodde på. Konsekvenserna blir olika beroende på omständigheterna, men det är ALLTID tragiskt.