• Hem
  • RSS
  •  

    Nerverna börjar dallra!

    mars 21st, 2012

    Den här veckan börjar det på ”riktigt” allvar.

    Igår löste jag min sondotters tredje medlemskap i MFF. Hon fyller två den 19 maj. Så skall farfar hålla liv i hennes medlemskap i många år till, hoppas jag. Sen får föräldrarna eller hon själv sköta den saken. Silvermärket innan hon fyllt 25 år. Skall försiktigt börja jobba på att få med henne ”po match”. Tösen bor i Stockholm så påverkan är viktig. Hon kan hamna i dåligt sällskap däruppe. Vaccinering!!

    Hon skall bli en ljusblå Iris!

    På lördag hämtar jag ut mitt Årskort innan genrepet mot BK Häcken som spelas på ”Himmaborgen”.
    När nu försäsongen är avklarad känns avslutningen i Wien den 15 december inte så avlägsen om man betänker känslan då. Det som då kändes som ett lååångt uppehåll är nu slut. Allsvenska tipset har jag publicerat här tidigare och topplaceringen är det enda säkra tipset i den tabellen. Efter att att jag lagt ut tabellen, har jag stärkts i min uppfattning. Det blir vårt år i år! Varför det? Det som jag varit lite fundersam om är anfallsspelet, men efter det senaste träningarna och matcherna skymtar en skytteligavinnare fram. Det lilla frågetecken jag haft angående Ranegié har rätats ut efter de senaste två veckorna. Det blir minst 20 mål i år.!

    Försvaret håller. En ensam assisterande tränare Daniels Andersson kör egna extrapass för att hålla igång om det skull behöva täckas upp i backlinjen vid skador eller avstängningar.

    Alternativen på innermittfältet är många och fullödiga. Jag tror att Wilton kommer att jobba för att göra en solid insats sitt sista år i MFF. Friberg och Thern. Det finns fler som lurar i vassen.

    Yttermittfältet är kanske den mest sårbara platsen. Ordinarie är de två musketörerna Durmaz och Hamad av allsvensk toppklass. Kan Miiko ersätta även på högeryttern? Hans insats som högerback var fullt godkänd.

    Målvaktsbesättningen är totalt sett kanske den bästa MFF haft någonsin.

    Staben runt truppen är en grupp full av kunskap, ambition och energi!

    Idag bortser jag från de små orosmoln som finns på min ljusblå himmel. T ex spelartapp i sommar. Det får Ågren och Norling lösa då!

    Som ni ser bryr jag mig inte ett dugg om motståndarna. Gått igenom deras trupper och ser inget som skrämmer!

    Framåt Malmö!


    ”Ett Drömspel” av August Strindberg.

    mars 21st, 2012

    Vi såg denna föreställning igår. Jag skall på en gång erkänna att jag inte är någon teater habitué eller kännare av Strindberg och det var kanske därför jag verkligen sitta på helspänn under den drygt en timme långa föreställningen.

    Vi pratade en del om föreställningen efteråt och blev någorlunda överens om att den i stora delar är lätt att ”förstå”. Överförbart till mitt eget liv och livet omkring mig. Den sammanfattar glädjeämnen och våndor för oss människor på ett ”förståeligt” sätt. Ont/gott. Fult /vackert. Glädje/ sorg. Enskilda vardagssituationer som man känner igen sig i.Små händelser för stora konsekvenser o s v.

    I andra delar hänger jag inte med riktigt även när jag sitter på helspänn och mina hörapparater fungerar.

    För mig och Ingrid var den väl värd besöket.

    http://www.malmostadsteater.se/pa_scen/aktuella_forestallningar/876/

    http://www.skanskan.se/article/20120309/NOJE/703089840/-/ett-dromspel-pa-intiman

    ”min inledande tveksamhet ersätts av ett stilla jubel i bröstet. Det fungerar, Strindbergs ord behöver ingen grannlåt. Jag sitter på helspänn och låter texten landa i mig. Och insikten om att det är synd om människorna går liksom in i mig. Drömspelets karaktärer kommer också plötsligt väldigt nära, kanske för att de är så alldagliga. /…/ Ja, faktum är att Strindbergs drama blir väldigt verkningsfullt i Horns nakna, nedtonade iscensättning. Den är intelligent, rytmisk och närvarande, en lycklig krock mellan då och nu. Jag tror August hade gillat den.
    Sydsvenskan

    Jacob Nordquist som den evigt väntande officeren gör en frenetisk insats i växande förtvivlan och Hans-Peter Edh är till sin fördel i flera roller och har bl a en lysande scen som sadistiske magistern. Bo-Christer Hjeltes sorgsna röst klingar ödsligt i slutscenerna… Intensiteten bygger på kontraster och rytm. Kjersti Horn har lyckats bra med tempo och variation. Det komprimerade formatet skapar ökat eftertryck åt de anklagelser som riktas mot själva livet.
    Skånska Dagbladet

    Regissören Kersti Horn verkar ha litat helt till sina skådespelares gedigna yrkeskunnande och resultatet blev strålande. Det som först kändes som lågbudget höll en hög standard.
    Tidningen Kulturen”