• Hem
  • RSS
  •  

    Om en en person jag beundrade.

    Igår såg jag filmen ”Palme”. En dokumentär som har premiär på fredag men som hade en förhandsvisning på Moriskan i Folkets Park igår.

    En nittio minuter lång beskrivning av den kontroversielle s-politikern. Själv upplevde jag perioden med Olof Palme  på ett positivt sätt. jag var en stor beundrare av hans framtoning, hans skärpa och hans oräddhet. Filmen visar på olika sidor av ikonen. Även de svagheter som uppenbarligen fanns.

    Filmen är skapligt objektiv och sevärd. Själv tycker jag att den kunde varit betydligt längre och tagit upp fler frågor och breddat belysningen av personen Olof.

    En scen som griper tag i mig är när en väldigt ung Anna Lindh håller tal på Olofs begravning. Då blev det till en klump i halsen när jag vet hur historien utvecklade sig.

    9 svar till “Om en en person jag beundrade.”

    1. Bengt Åke skriver:

      Två tragiska mord. Frågan är ju hur det hade sett ut om de inte inträffat. Palme var måhända i slutet av sin inrikespolitiska karriär, han ville göra nåt annat. Filmen ger kanske svar?
      För många ,inklusive Göran Persson,var Anna en blivande partiledare och statsminister. Hur mycket politikern Anna Lindh gjort skillnad vet ingen,det är mycket annat som påverkar, men åtminstone jag är övertygad om att människan Anna Lindh gjort skillnad i den politiska debatten med sitt sätt att vara..

    2. svenliljegrensr skriver:

      Bengt Åke/
      Helt enig med dig där.
      Vad gäller Palme så var han nog trött på sin position.

    3. starke Arvid skriver:

      Sven, stötte du på Palme någon gång under den period du var aktiv i SAP? Om så, vad gav han för intryck?

    4. svenliljegrensr skriver:

      På HRF:s kongressmiddag 1965 träffade jag honom En humoristisk Palme. Vältalig och nära till skratt. Jag träffade honom bara den gången.
      Erlander däremot delade jag tågkupé en gång mellan GBG och Malmö. Vi var två i en kupé och samtaklade nästan hela vägen. Bl a om en brevväxling jag hade med Wigforss efter att ha läst hans ”Minnen”. Tage var en skön person. Det minnet bevarar jag gärna.

    5. jan westergren skriver:

      Jag tyckte att talet till studenterna var ett av hans bästa. Jag tror dom hade strejkat.
      När han blev skjuten ringde sonen Mikael. Vi hade lagt oss. Han berättade att Palme mördats. Det var ett mord på Sverige tyckte vi. Jag åkte till Hongkong dagen efter och när jag mellanlandade i Bangkok stod det i tidningarna om mordet. Hela världen var engagerad.

    6. Bengt Åke skriver:

      Historien om Erlander är ju idag helt osannolik. Jag förmodar att han reste själv utan säkerhetsfolk. När hände detta? Under min tid i Lund på 60-talet såg jag några gånger Tage och Aina prommenera på gatorna i samband med studentaftnar.Det var en annan tid då.

    7. svenliljegrensr skriver:

      Resan med Tage var efter han slutat som statsminister. Det måste ha varit 73-74. Han skulle till Lund för en träff med studenter om jag nu minns saken rätt.

    8. Garpe skriver:

      Palme var ett hat-kärleksobjekt mest beroende på hans fräna tal. Själv tyckte jag om honom då jag har en förkärlek till starka personligheter både inom politiken och i fotbollen. Den ende som kan komma upp i hans klass är Carl Bildt. Gemensamt för de bägge är att de var otroligt starka utrikespolitiskt sett.

    9. Harald skriver:

      Dessa två mord skaver ännu. Jag är övertygad om att Palme hade avgått inom något eller några år, han närmade sig slutet av karriären.

      Särskilt mordet på Anna är svårt för mig eftersom jag arbetade för henne i fyra år och kom mycket bra överens med henne. Hon hade ett lysande handlag med folk.

      Att Anna skulle ha blivit partiledare och statsminister tar jag för givet. Det hade ju utlysts en extra partikongress innan mordet och jag är övertygad om att Persson hade tänkt gå då men det kunde han inte. Vad jag vet är att Anna hade frågat partisekreteraren om hon hade stöd i partiet för en kandidatur. För mig var Anna den första S-politiker som kunde jämföras bredvid Palme och de har ingen jämlike idag.

      Med Anna vid rodret istället för en trött Persson tror jag att valet 2006 hade gått annorlunda. I längden hade S nog inte kunnat mota bort Alliansen från makten, men det hade nog dröjt till 2010.

      Om Anna som person har jag absolut inget annat än positiva saker att säga och ingen av mina kollegor har någonsin sagt ett negativt ord om henne. Hon var helt enkelt mycket trevlig och briljant. Den enda fläcken på hennes ära gäller utvisningen av de två egyptierna men den historien har Mats Engström (hennes viktigaste politiska medarbetare) förklarat väl i sin bok om Anna som Europapolitiker. Hon var helt enkelt kraftigt felinformerad av SÄPO.

      En historia om Anna är att i samband med Toblerone-skandalen fick hon sina räkningar granskad av en uppsjö tidningar. Varenda kvitto granskades av revisorerna. De hittade inte den minst brist i hennes räkningar. Hon var mycket noga med sådant. Fast det skrev ingen om.

    Kommentera