Har avverkat min frukost. Kaffe i sängen med tidningen. SDS. Numera ganska snabbläst. Sedan en smörgås med leverpastej och pepparrot..Tittar sedan på lite nyheter. Ser färdigt programmet med Ulf Adelshon, ”Min sanning”. Inga stora hemligheter avslöjades, men han var väldigt tydlig på ett par punkter, nämligen att under hans partiledartid hade han väldigt svårt för Olof Palme som han tyckte var svår att möta i debatt och som han också var kritisk till eftersom hans sätt att -försvåra det politiska arbetet- i Sverige. Det andra var att han verkligen fick sparken som ordförande i SJ. Höll Reinfeldt/Maud Olofsson ansvariga för det. Jag noterar också att han är mycket kritisk till stora delar av avregleringen av SJ.
Nåja det var gårdagen jag skulle berätta om. Efter frukost och tidning tog jag mig ut till MFF:s uteträning. Ganska många supportrar vid ”staketet” trots den något kalla förmiddagen. Första träningen för nye spelaren Magnus Eriksson. Hans första kpontakt med bollen i tvåmålspelet var en elegant chip över målvakten som säkert satt. Andra kontakten var också nära att resultera i ett mål. Lovande! Noterar också Nazari ser bra ut. Jag gillar hans rörelse schema, hans låga tyngdpunkt och att verkar ha en bra överblick. Det kan bli tufft att konkurrera sig till en plats på innermittfältet i årets upplaga. Den 22-åreige Magnus E tillför ”rutin”. Det säger en del om hur truppen ser ut. Hur långt kan det bära med en sådan trupp.? den ungdomliga entusiasmen kan räcka långt, men oron för att orutinen skall resultera i toppar varieras med dalar. Men visst är det spännande. Tipset blir en placering väldigt högt upp i sluttabellen.
Efter ett kort besök på COOP åker jag hem fyrahundra ”fattigare”. Undrar i mitt stilla sine hur länge man kommer att klara av att behålla den manuella fiskdisken. Aldrig någon trängsel där.
Funderade på lunch på Atmosfär men avstod eftersom jag bestämde om lunch ute idag onsdag med Runar Wahlgren. Bollywood.
Halv tre satte jag mig ner i en biofåtölj på Filmstaden, Storgatan och såg den väldigt långa föreställningen av ”Django,Unchained”. En tarrantinofilm av klassiskt snitt på två timmar och fyrtiofem minuter. Mycket våld och blod, bra musik. Ofta kommer jag inte ihåg så mycket av musiken i filmer, men här kommer jag att lyssna mer till. Trots filmen längd tittade jag aldrig på klockan även om en del avsnitt var lite onödigt långdragna så kändes de inte onödiga. Christoph Waltz, Jamie Foxx och Di Caprio gör helgjutna insatser, även om Waltz som syns allt oftare i amerikansk film är väldigt mycket just Waltz. Don Johnson gör en kort insats, och Samuel Jackson får inte glömmas. Rasism, våld och stort manfall och obeskrivlig grymhet allt i god tarrantinostil. Klart sevärd. 4 av 5 på betygsskalan.
Snabbt hem för en tomatsoppa med bröd och ost innan vi beger oss till teatersalongen ”Verkstan” på baksidan av Malmö Opera. En liten salong med obekväma stolar. Föreställningen heter ”Beredd” och består av tretton musiknummer i denna jaquebrelföreställning på en och en halvtimme. Brels musik är i mina öron suggestiv och intressant. Många välkända nummer med sång av Andreas Liljeholm, Fredrik Söderberg på diverse instrument och Anna Wallgren på cello. Allt sjunget med svenska översättningar. Det består av två akter där den andra känns som den bättre. Bra sång. Träffar rätt i sången och förtjänar beröm för det. Ändå kan jag intre sluta att fundera över vad Thorsten Flink eller Tommy Körberg skulle kunnat göra med materialet. Vi går därifrån nöjda och kommer att leta rätt på någon inspelning med Jaques Brel själv vid mikrofonen. Denne belgare som nådde ut i hela världen med sin speciella stil. Han dog endast 49 år gammal i lungcancer och ligger begravd på en ö i Franska Polynesien.