• Hem
  • RSS
  •  

    Det är dags att berätta.

    Jag har nu uppnått en åldersmässig nivå i libet som gör att jag kan berätta episoder ur mitt yrkesliv som kan roa och kanske någon gång oroa.

    Vilket som. Jag börjar med en ganska tidig episod. Kanske inte den allra första,men tidig nog. DEt utspelar sig på min första stora arbetsplats. Grand Hõtel Savoy på Norra Vallgatan i Malmö. Rakt över kanalen från Malmö Centralstation. Ett av Sveriges då mest ansedda hotell med förstaklass restaurang. Topp tre med Operakällaren och Park Aveny i Göteborg. Tore Wretman i Stockholm, Lars Lendrop i Malmö där man måste vara rättvis och hålla TW som den störste med all hans kunskap i alla delar av verksamheten. Den verklighet som gästerna märkte var en oklanderlig matsal, med dukar så stärkta, silvret så putsat att vi aldrig fick någon anmärkning vi som var tjänande andar i matsalen.Utöver det var våra vita rockar så stärkta att det ibland var svår att komma genom ärmarna. Jag kom dit efter Restaurangskolan som s k Commi (assistent/komplement med mindre betalt 60/40 på drickspengarna.). Det var just drickspengar.Tio% på notans belopp tillföll serveringspersonalen. Det var först senare 1963 kanske 1964 garantilöner och 12.5 % påslag för servicen garanterade serveringspersonalen lön. Alltså en restaurangskoleutbildad och naturligtvis grön och i de äldre servitörers  ,som redan var i tjänst, kollegor med stor rutin . Det var ett chef/commisystem där chefen styrde lärde ut ,hade hand om notan o s v. Som commi var jag en transportör i vit rock med guldknappar utan att kunna påverka. Bara bära, servera mat, duka bryta servetter och lära, lära lära. Efter en ganska kort tid fick jag ta av den vita servitör rocken och ikläda mig svart kostym, vit skjorta och fluga med gyllne väst vilket var vintermunderingen. Då fick jag sextio % och ”min ” C0mmie fyrtio % av intjänad ”dricks.

    Vi den tiden delades inte tips med någon annan än min närmaste arbetskamrat. Det blev för det mesta alltid ett rejält skattefritt tillskott till den veckolön, som man hämtade på lönekontoret i en brun papperspåse. Ur handen på ekonomidirektören Ove Lanné eller någon av han medarbetare. Fan vet om vi inte bugade och tog i hand.

    Serveringsperonalen var då i slutet av 50 0ch början av sextio och en bit framåt ansiktet utåt för restaurangen. Detta har som nu alla vet skiftat och ser helt annorlunda ut. Kockarna är de som tagit kommandot och de som är fixstjärnor. Inte alla men många. Serveringspersonalenn har blivit transportkompanier för stjärnkockarna, bra så. Kan de komma till en utjämning?

    Nya tankar och berättelser i nästa inlägg.

    12 svar till “Det är dags att berätta.”

    1. david skriver:

      Om någon med gott om pengar gick in på Grand Hõtel Savoy på femtiotalet ochriktigt ville lyxa till det vad beställde de då? (förrätt, varmrätt, efterätt och dryck)?

    2. svenliljegrensr skriver:

      Oftast en trerätters. Någon gång fyra men ganska sällan.
      Petite bagatelles/fyra små anrättningar med varierande utbud Små barketter med säsongens delikatesser.
      Sjötungsfilé Walewska . Fléerna serverade i hummersås. Cicilerade champinjoner,tryffel och hummerstjärt. Kokt tournerad potatis.
      Cointreausoufflé.

      1959 gick det på ca 50 kronor. I dagens pengar 580 kronor.

      En tvårätters lunch med t ex en skaldjurscocktail, följt av kokt oxbringa med grönsaker och pepparrotssås kostade 9.75. I dagens pengavärde ca 115 kronor.
      Jag skall i nästa inlägg berätta lite om matsalsarbetet.

    3. svenliljegrensr skriver:

      Självklart kunde man äta mycket dyrare vilket också förekom med jämna mellanrum.

    4. Uno nilsson skriver:

      De anrättningarna har man gjort åtskilliga av under min tid på Savoy. Inte att förglömma Frans Suell.

    5. svenliljegrensr skriver:

      Tänker du på Etuséen eller Suells Sula. Men du jobbade inte på Kockska krogen?

    6. Uno skriver:

      Jag tänker på etue’e de poisson à la Frans Suell. Jag jobbade extra på Kockska liksom Skanör och även par enstaka pass på Falsterbohus.

    7. Uno Nilsson skriver:

      Det är etue’en jag tänker på. Paradrätten på Savoy under många år. Klockslag krogen jobbade jag extra på liksom Skanör och några fåtal pass på Falsterbohus. Vill väl inte påstå att jag gillade de där extrepassen. Men vem vågade vägra att utföra dem.

    8. Stadiongatan skriver:

      Intressant inlägg Sven, jag gillar att läsa sånt här.

    9. Rasmus Kihlberg skriver:

      Fantastisk läsning! Fortsätt så.
      Rasmus

    10. Uno nilsson skriver:

      Det vore trevligt om det bliv mer av att ”dags att berätta” om du har energi kvar för det ämnet.

    11. Uno nilsson skriver:

      Bad har hänt?
      Jag Sakna dina brättelser i Serien det är dags att berätta

    12. svenliljegrensr skriver:

      Jag tappade lusten. Ibland är det svårt att skriva.

    Kommentera