• Hem
  • RSS
  •  

    Det är dags att berätta 2.

    mars 6th, 2013

    Serveringsjobbet innefattade också en period med praktik i ett kök som styrdes av köksmästare Einar Petterson, en legendar i Malmös restauranghistoria. Första dagen i köket ställde han mig i renseriet med en låda färsk sjötunga. Han visade på två tungor sen sa han” filéa och rapportera när du är klar”. Det gick och jag påstår att jag fortfarande kan filéa plattfisk, men även annan fisk, på ett fullgott sätt. I ett restaurang kök av den storleksordningen var många sysselsatta. En vakt bestod av souschef, två på sås och fiskspis, en på soppspisen. En som var på stekspisen (rotisseur) dessutom bemannad köttbod med en man, ibland två.. Kallskänk med minst två kallskänkor och så en konditor. En dam som bemannade kaffeköket.HUsfru och ett  biträde som såg till att allt fanns. Rea rockar, handservetter, Dukar servetter, ljus m m.

    Även om nu jobbet var trevligt med arbetskamrater som i vissa fall var riktigt originella karaktär. För att inte berätta om alla de ofta återkommande gäster som ibland beredde mycket glädje men samtidigt ställde ohemula krav.

    Sten Broman, Fritiof Nilsson benämnd. Många, många många fler!

    Om det och lite annat i nästa del.

    I matsalen 8 servitörer, inga servitriser vid denna tid i matsalen. Två hovmästare och restaurangchef. Matkassörska, spritkassörska. Smörgåsnisse ibland två. Två findiskare, en grovdiskare. En personal i renseri. En i silverputsen och två i det egna tvätteriet. Ibland dök dessutom en restaurangdirektör upp.

    Först måste nämnas att det fanns en inbyggd ”fiendskap” mellan kök och matsal. Den tog sig många och ibland bisarra uttryck. Eftersom jag pratar och skriver mycket om fotboll så är det värt att nämna att det fanns en skarp linje mellan anhängarna till MFF och IFK Malmö. Det är värt en egen historia. En lagermästare.

    Först som sist kan jag berätta att jag trivdes väl med jobbet som var väldigt hårt ibland men ibland bara kul och för det mesta ganska lönsamt. När jag började var 10% på det man sålde den lön man fick. Senare infördes en beskedlig lönegaranti. Jag kan inte påminna mig nivån. Övertid existerade inte.Jag och andra kollegor fick gå nåtter igenom och passa upp herrar som hade pokernätter med potter som tangerad och ibland överskred min årslön. Lite sur i masken blev i alla fall jag när de lämnade kl 03.00 utan att ens tacka för alla gånger man sprang trapporna och hämtade ”mahognygroggar”. I undantagsfall fick man ett par kronor av dessa  herrar från välbärgade delen av den malmös välbärgade borgarklass. Ni märker att jag avstår att nämna dessa personer vid namn. Vad skulle det gagna historien.

    Vi i serveringspersonalen hade omklädningsrum och matrum i samma utrymme. En åt och en kammade håret.. Det ena efter det andra som hände gjorde att jag snabbt blev fackligt engagerad i Hotell-och Restauranganställdas förbund Avd 5 i Malmö. Ganska snart efter det också platsombud. Företagsnämndsmedlem.  Detta var inte en enkel ekvation i slutet av 50- 0ch början av 60-talet. Mer om detta i nästa avsnitt.

    Men redan nu kan jag säga att min  tid på flaggskeppet i lendropkoncernen inte blev särskilt långt i den här omgången, men det finns mer att berätta och det kom fler perioder i koncernen.