• Hem
  • RSS
  •  

    Dags att berätta 3.

    mars 8th, 2013

    Innan jag fortsätter att berätta om hur jag lämnade savoykoncernen första gången måste jag berätta om sommaren på Falsterbohus som under en rad år drevs av Lars Lendrop. Det var sommaren 1960, och det var en av de roligaste somrarna i livet. Hårt arbete med tidiga frukostar och sena kvällar men också med ungdomlig ork, och sovsnittet per natt för perioden maj-september låg  på 3-4 timmar.

    Det var en samling härliga människor att jobba tillsammans med . Det kom en och annan rövare från stockholmshållet. Det hade för vana att åka runt på sommarkrogarna och dra in slantar på alla möjliga och omöjliga sätt. Historier om att de tryckte ut bongar från maskiner som inte hörde hemma på ”huset” men som klarade sig förbi våra kassörskor. Det kunde pågå en tid innan de upptäcktes och drog vidare till nästa sommaretablissemang.

    Jag vill heller inte underlåta att nämna den sommarens husband. Det var det så världsbekanta http://en.wikipedia.org/wiki/Lecuona_Cuban_Boys. Sångerskor och sex-sju man. Varje kväll på scen. En dansk underskön cigarettflicka ,”Lycke” som bevakades som en örn av hennes farbror som var barpianist och som spelade luncher och eftermiddag.

    Familjerna Wallenberg spenderade stora delar av somrarna på ”Huset”. De nu så inflytelserika Markus och Jakob har ridit ”möllesäck” på mig. Jo, lite fjäsk lönade sig. Marc Jr stod en morgon ute i räjongerna som var förbjudet område för gäster och hängde i matkassan.Kände inte igen honom på ryggen. Jag klappade honom på axeln och bad honom försvinna! Han vände sig om och sade ett avmätt. ”Strax” med ett snett leende.

    Kungligheter roade sig kungligt bl a med en välkänd hockeyspelar. Det fanns en trappa från matsalen ner i baren. Sena kvällar roade sig ungdomarna med att åka bord ner för trapporna! Tänk om jag haft en mobilkamera och ett rymligt samvete. Nu var inte det de mest sensationella som hände men det berättar jag inte om trots att det är över 50 år sedan.

    Det måste också berättas om tisdagskvällarna var ”Rosenkvällar”(osäker på benämningen). En välbekant blomsterfirma från Malmödekorerade matsalen med ett överflöd av röda  rosor och matsalen var alltid fullsatt. Det var den skånska societeten blandad med kamrater från stora delar av övriga landet. Vi jobbade som fan och tjänade bra med slantar! Tänk om man hade haft och kunnat använda en kamera!

    Det går inte att berätta om Falsterbohus utan att nämna derbymiddagarna. Vilka fester! Då dukades det t o m i det intilliggande Casinot, som annars var ett ungdomstillhåll med disco. Fanns disco 1960.?

    Milda makter. Minnena strömmar över mig, somt man kan, somt man inte kan och som man inte vill berätta!

    Lediga kväll, som inte var många, tillbringade vi på ”Strandhotet” som vi benämnde Strandhotellet ett stenkast bort från ”Huset” och våra personalbostäder som av någon anledning kallades ”Paradiset”