• Hem
  • RSS
  •  

    Lunch ute

    mars 11th, 2013

    Det blev en utelunch idag. Malmö Opera Grill serverade Kokt rimmad oxbringa med rotmos. I lunchen ingick även en blomkålssoppa. Ett bra salladsbord. Vitaminshot och kaffe. Allt välsmakande och rappt.

    Om jag skall ha någon liten synpunkt så var moset en aning för slätt. Inte heller hade den den touch av kryddpeppar och lagerblad som jag tycker att buljongen skall bistå med.  Men som sagt en bra lunch för dryga hundralappen!


    Måndagsnöje..

    mars 11th, 2013

    Mitt måndagmorgonsnöje är att läsa veckans lunchmatsedlar B-delen i SDS. Vad sticker ut den här veckan.
    Som helhet är det ”Percys” på Malmö Arena som imponerar mest utifrån min smak.
    Måndag. Pannbiff med lök,
    Tisdag: Kokt kalv i dillsås.
    Onsdag: Ångad torskrygg med vitvinsås och potatispuré.
    Torsdag: Sjömansbiff med saltgurka och creme fraiche.
    Fredag: Dansk Ribbestek med rödkål och ”brunede kartofler”.

    Om allt är gjort enligt boken så kan jag äta där varje dag.
    Måndagen har svår konkurrens av Malmö Opera Grill idag.
    Rimmad oxbringa med rotmos, Persiljebuljong. Inte att leka med.

    Atmosfär har samma meny hela veckan med Oxstek från Creekstone med rödbeta. Örtpotatis Rostad vitlökssky samt gremolata.  Låter intressant och är också ett möjligt alternativ.Torsdagen skulle jag gärna besöka Årstiderna i Kockska Huset. Tupp från Tockafarmen med ris och currysås.

    Det finns mera som tilltalar och detta är bara från Sydsvenskan annonser.

    Vill gärna ge er mitt stamlokus matsedel för veckan.

    Tisdag 12/3
    Lax med stuvad potatis och hovmästarsås
    Onsdag 13/3
    Pannbiff med jägarsås och löksvängda haricotverts
    Torsdag 14/3
    Chili con carne med ris och baguette
    Fredag 15/3
    Halv, grillad kyckling med gräddsås,
    gelé och pressgurka

    Dags att berätta 4

    mars 11th, 2013

    ”Joråsåatt”, den sommaren på Falsterbohus blev minnesvärd. Jag skulle återkomma dit sommaren 1967  som hovmästare. Återkommer till det efter det att det hänt en massa andra saker.

    Tillbaka till moderhuset, det då så fashionabla Grand Hotell Savoy som var det fullständiga namnet Hotellet som i ”Piratens” ”Bock i örtgård ” hette Hotell Horn och före det Hotell Svea. En liten lustig anknytning är att jag är medlem i en gymnastik förening som grundades på hotellet 1872 och tog namnet Gymnastikföreningen Svea 1872. Denna förening huserar sedan hundra år i ”Petri Läroverks gymnastiksal som ligger rakt över gatan där jag bor. (värdelöst vetande).

    Vid återkomsten återgick allt i invanda rutiner. Ett bra gäng arbetskamrater, Tufft jobb med långa och tunga arbetspass. Ledningen ställde stora krav och drev företaget framgångsrikt både ekonomiskt och med högt anseende. Lars Lendrop var inge man man skojade med. Hans ekonomidirektör Ove Lanné räknade verkligen på örena, Så mycket ”personalvård” blev det inte. Det inskränkte sig till ett julbord alla blev bjudna på Julaftons eftermiddag då vi fick äta upp det som var kvar av Savoys berömda Julaftonsjulbord.. Denna lunch var förbeställd och fullsatt. När gästerna lämnade vid halv tre beställde de samma bord nästa år. Vi som stannade och åt fick både en öl och 2 snapsar. Efter det ”asade” man sig hem för att fira jul. Inte så kul och populärt hos alla det vet jag bestämt.

    Mitt engagemang i det fackliga fortsatte. I ganska kraftig motvind skall sägas. Ett exempel. Under en ganska lång tid uppmärksammade jag att två av personalen i disken var på jobbet hela tiden. När jag än jobbade så fanns de där. Jag minns ännu vad den ene av de två turkiska männen hette. Sukru Dagistanli. Under en tid pratade jag med dessa diskare och förstod att det inte stod rätt till. Jag påkallade ledningens uppmärksamhet och efter förhandlingar och många långa diskussioner fick dessa två män och familjeförsörjare ut en ansenlig summa pengar för utebliven övertid och för låg lön. Detta gjorde möjligt för deras familjer att fortsätta till deras ursprungliga mål som var Kanada. Innan de åkte blev jag bjuden på en turkisk familjemiddag i deras trånga lägenhet i en usel fastighet nere på Gamla Väster. I närheten av Trånga Västen.En exotisk upplevelse i början av 60-talet då det flesta invandrade kom från Tyskland vad gällde min bransch.

    Nu är det natt och jag ” drar jag röven i koksen” som en gammal god vän brukade uttrycka saken. Inte vet jag var det kom från, men han nyttjade det jämt . Det var min gamle vän och kollega Bosse Ericsson. Som jag tror är den mest elegante servitör jag arbetat med, och det har blivit många genom åren! Han gick bort alldeles för tidigt!