• Hem
  • RSS
  •  

    Dags att berätta 5

    mars 12th, 2013

    Jovisst var Savoy ett fantastiskt etablissemang för gästerna och i stora delar även för stora delar av personalen. Det fackliga arbetet fortsatte utan någon större dramatik liksom arbetet,

    Vi är nu i början av 60-talet . På hotellet fanns då redan det som hette Savoy Grill. Den blev en institution med många stamgäster både i restaurangdelen men också i Ölskänken. Legendarer både bakom och framför baren. Sture Andersson en tidigare servitörkollega flyttade in bakom skänken och blev i sinom tid kultförklarad. Det fanns flera. Frans Makar, senare delägare i Golden days och Sir Toby´s. Maten grillades i en kolgrill och standadrätterna gick som smör i sol. Pustaschnitzeln med tre såser kom till här och jag undrar hur många tusen det såldes genom åren. Lövbiff med raspad pepparrot och friterade lökringar. Iskällarsaltad lax med dillstuvad potatatis. Tournedo Sabbatini..Husardessert en vaniljglass som rullats i nougat och bars fram till bordet med en grep med halm. Den kulle likna en hästskit.  Grillen var ingen stor del för oss som jobbade i matsalen även om vi tittade in då och då. Jag måste tillägga att där var all serveringspersonal kvinnlig.

    Servitör i matsalen innebar också en hel del festvåningsarbete. De riktigt stora arrangemangen var t ex de middagar Kockums bjöd på vid sjösättningarna. Kockums var vid tiden ett av världens största varv och sjösatte mycket tonnage. Det var ofta norska skeppsredare som köpte fartyg fån Malmö.

    Dessa sjösättningsmiddagar var som jag minns och kan bedöma det främsta vi arbetade med. Inget sparades, och då menar jag inget. Folk från hela världen fanns på plats. Krävande gäster men också generösa, de flesta om än inte alla.

    Ett par exempel på vad som kunde hända. En kväll vid pass klockan 11.00 då köket redan börjat ”valsa”och inte var så glada över nya gäster gick jag ensam i matsa,len och passade de få gäster som satt kvar. I dörren står så plötsligt skeppredare Herlovsen (stavning). Jag hälsade välkommen . Han tittade på sin klocka och samtidigt gav han mig 200 kronor och bad mig ordna något gott som kunde passa till en pils och en dram för tio personer.. Bävande närmade jag mig kök och kallskänk och gjorde min beställning. Gravad lax och dillstuvad potatis. Det gick bra och jag satte förstås gästerna på min ”station” och förutom tipspengarna gjorde jag en rejäl slant på notan som blev stor. Kaffe och dyr cognac. Mycket lyckad tillställning..

    Jag minns samtidigt att efter nästa dags sjösättning med middag kom det  en dag med fullsatt frukostmatsal . Vi öppnade 07.00. Ett trött huvud på en trött kropp tog emot beställningar och sprang och sprang. Det var ingen buffé. Var och en beställde vad den ville ha. Det brast nästan för mig när en japansk gäst kom fram till mig, jag hälsade good morning och placerade honom och var beredd på att ta beställning. Då räcker människan fram en lapp där det står prydligt plitat med verslaer. HAVREGRYNSGRÖT! Ända från Japan för att äta havregrynsgröt.

    Så kunde det vara. Egentligen vill jag inte namnge personer men jag vill gärna nämna en eller ett par. Den ene är en som de allra flesta känner till. Sten Broman denna ovanliga person som jag stött på i så många sammanhang på krogen. För egen del var det alltid en fröjd att ha med honom att göra. Det finns kollegor som tycker/tyckte annorlunda, men för mig en favorit.  En annan ständigt återkommande gäst var bankdirektören Claes Lindskog. Alltid lika verserad och vänlig. Krav? Javisst, men de kände vi till. Varje lunch efter husmanskosten, och kaffet och en Corona mindre, fick man en ovikt tia i övertips ÖT kallat.. Lindskog skrev senare en bok. ”Utsikt från mitt stambord” . Bordet var nummer 16 med bra utsikt över matsalen och med ryggen fri. Bordet delade han ibland med Broman och Fritiof Nilsson benämnd ”Piraten”som hade samma bord som favoritplats.

    Bra för nu!