• Hem
  • RSS
  •  

    Dags att berätta del 6.

    Skall föröka ta upp tråden från mitt inlägg nummer fem. Som jag berättat så bestod hotellet också av en Savoy Grill, med sina specialiteter. Det fanns också en cocktailbar med legendariska barmästare. Malmberg, ”Lunkan”, Baltzar, Renhed som komponerade en ”Genarp Sour” om jag nu minns rätt. Festvåningen skall inte glömmas med stora och påkostade tillställningar.

    Det fanns också ständigt återkommande gäster. Några kom dagligen. Jag har redan berättat om bankdirektören på bord 16. En annan var en kamrer av något slag. Han satt oftatst vid ett ettabord vid entrén till matsalen och kallades självklart för Haspen. Samma procedur varje kväll S.O.S (smör. ost och sill) och varmrätt.En liten snaps och en Ramlösa. En av mina kollegor fick inte servera vid hans bord då han ansågs ha för stora händer. En annan som jag då tyckte var lite till åren kommen dök upp med viss regelbundenhet och intog matsalen bara genom att i entrén pusta fram ”Cognac och Pommac tack”. Vare sig godmiddag eller annat. Så han hette ”Cognac o Pommac”. Broman förde anteckningar om serveringspersonalen. Fick oss att avslöja saker om varandra så han kunde föra in i sin bok. Många profiler kom och gick.

    En gång om året dök det upp en gäst som beställde in en burk rysk kaviar. En orörd enkilosburk. han tog fram något ur ett etui som liknade ett ett litet ägg gjort av guld. Han plockade fram detta ”ägg” och lade det försiktigt på ytan och då bedömde han kvaliteten på kaviaren genom hur djupt den sjönk. Det sägs att han en gång skickade ut burken. Underkände den och bad om en ny. Detta har jag dock inte själv sett. Hörsägen. Men jag har sett mannen göra testet.

    Sen kan jag inte underlåta att dela med mig en historia som rör en servitör Harry Karlsson. En genomtrevlig charmig garcon som tog lätt på livet och jobbet. Vi d ett tillfälle hade vi en lunch för ett sällskap amerikaner som kommit med Svenska Amerikalinjens ”Kungsholm” som hade stopp i Köpenhamn. Det var förbeställt för ca 20 personer ett delikatessassietter. En stor mängd assietter med det bästa huset förmådde. Det serverades vid sittande bord och vi var flera som gick runt och serverade de olika anrättningarna. ”Slirko” bjöd om av hummersalladen. Han började med en imposant dam, böjde sig fram fram och log och sa:” Ska du ha mer hummersallad kärringdjävel”. Damen greppade besticken och tog för sig av salladen och vände sig mot Karlsson med ett leende. ”Tack vaktmästaren. den var väldigt god”. Den enda gången jag upplevde Harry helt ställd. Man skall vara försiktig i alla lägen.

    En annan legendar var Axel Svensson. En utomordentligt skicklig hovmästare. Han hade kommit lite till åren och nyttjade nog lite i överkant.Varje dag före lunch tog han en sexa vinbärsbrännvin ”för att komma igång”. Han var välkänd för alla gäster som en profil. En kväll kom han fram till bord 8, ett runt bord som betraktades som ett av de bättre i matsalen. Fyra kända herrar ur Malmös företagsvärld. Värden frågade :” Axel, vad äter vi ikväll?” Axel tog sig runt  hakan, funderade några sekunder sen sa han:”Kan herrarna ta sig an ett nyslaktat lamm så skall jag se vad vi kan göra”. Han fick sålt lammet!

    En annan profil var en man som jobbade i grovdisken. ”Otto med gadden”. Namnet p g a att han hade en enda framtand som stack ut. En tystlåten man som inte gjorde mycket väsen av sig, utom när han nån gång då och då efter en löning fick utbrott på allt och alla. Inte ens Lendrop gick fri. Han kastade förklädet och skrek: ”Nu ger jag fan i detta och gick hem”. Detta var alltid på en fredag och han hade köpt ut. Ingen brydde sig för alla visste att på måndagen stod ”Otto med gadden” och diskade igen.

    En matkassörska. Fröken Mårtensson, jag vet än idag inte hennes förnamn. En riktigt bitsk dam som vid den tiden väl var i femtioårsåldern. Hon kunde vara riktigt elak. Gemen mot de kollegor hon hade bestämt sig för att inte gilla. Jag var inte av dem tack och lov. Hon bedrev låneverksamhet i privat regi. Flera vet jag som efter avslutat jobb hamnat på lokal och inte kunde betala notan, kom ner till Fröken Mårtensson och lånade mot återbetalning vid nästa lön plus ränta.

    Det blev långt och kunde blivit längre, men bra för nu!

    6 svar till “Dags att berätta del 6.”

    1. david skriver:

      Kul läsning, ser fram mot nästa avsnitt

    2. Jennie skriver:

      Hej,
      jag skulle vilja diskutera möjligheten att samarbeta med dig. Vi är ett stort, seriöst företag som säljer fotbollsbiljetter och tror att du skulle passa som en affiliate till oss. Det finns många olika sätt möjligheter att genomföra detta på. Jag skulle bli glad om du hörde av dig så att jag kan berätta mer.

    3. Johan skriver:

      Är boken ”Genuin djupdykning i Malmös klassiska krogvärld” på gång än..?

    4. svenliljegrensr skriver:

      Hur skulle ett sådant samarbete se ut?

    5. P-A Winberg skriver:

      Underbar läsning Sven!! Jag log brett åt historian om hummersalladen!

    6. Jan Westergren skriver:

      Det här borde bli en bok ta mej fan..Hade du inte redan en förläggare och debuterat kunde du kontaktat Marias ”bokdebutant”.

    Kommentera