• Hem
  • RSS
  •  

    Dags att berätta del 7.

    När jag nu fortsätter att berätta mina hågkomster från mina första år i restaurangbranschen så är det en detalj eller  händelse som jag vill berätta om. Restaurangchefen på Savoy flyttade till Kramer. Han ville ta med serveringspersonal dit för en nysatsning på det Anrika Kramer. Jag tog budet som var en övergångssumma och en ny kostym. Utan att gå alltför djupt in i saken så var det så att serveringspersonalen skulle inte längre handha kontanter mer än den korta stund det tog att när man presenterat notan som skrevs av matkassörskan för gästen. Ta emot pengar samt lämna i kassan. Detta var helt på tvärt vad vi/jag var vana vid. Jag såg ingen fördel med systemet för någon. Efter ett par veckor när jag påtalat detta och fick svaret att jag var bakåtsträvare och förändringsobenägen, så fick jag nog och lämnade. På stående fot. Dagen efter såg jag att mitt gamla jobb på Savoy var ledigt. Sökte och fick tillbaka min egen tjänst.

    Tidigare har jag berättat om de två turkiska möjligen kurdiska diskare som jag hjälpt att få ut ersättningar retroaktivt vilket gjorde det möjligt för dem att fortsätta sin resa till Kanada som hela tiden varit deras mål. Nåväl detta lämnade inte företaget någon ro och till den änden kom det en uppsägning  där motiveringen ”att jag med mitt fackliga verksamhet allvarligt stört produktionen inom företaget”. Det blev förhandling på lokal nivå med en ombudsman på avd 5 som ganska enkelt tillbakavisade uppsägningen vilken också återtogs. Stämningen var efter detta en aning spänd, så när Hotell och Restauranganställdas Förbunds stockholmsavdelning erbjöd mig jobb som ombudsman, så tvekade jag inte. Nu tänker jag att jag kanske skulle tänkt mig för när jag tänker på saken  50 år efter . Yngst som ombudsman i hela LO. Det betydde också att jag hade minst erfarenhet. Sosse långt ut på vänsterkanten kastade jag  mig in i jobbet full av idealism . Jag hade nog tjänat på att vänta några år innan jag tog ett jobb av den karaktären.Detta var 1963. Nybliven far till Lotta som efter tre månader flyttade upp till Jakobsberg tillsammans med sin mamma Agneta. Ett par jobbiga år både för mig och därmed familjen. Det kulminerade när jag på Kongressen 1965 kritiserade den dåvarande förbundsordföranden, med full rätt, men det var ett steg för stort så jag insåg att jag blev tvungen att ta min mats ur skolan. I nästa avsnitt skall jag redovisa hur det gick sen

    8 svar till “Dags att berätta del 7.”

    1. Mats Olsson skriver:

      Signon redan på den tiden!

    2. svenliljegrensr skriver:

      Så var det. Svart också.

    3. Karl skriver:

      När det vankas svart kosing brukar de solidariska idealen ta en paus.

      😉

    4. svenliljegrensr skriver:

      Det var kostymen som var svart!!

    5. Harald skriver:

      Det är bra att historien dokumenteras på detta sätt!

    6. tom skriver:

      kul o spännande läsning Sven..

    7. Lotta skriver:

      Kul läsning…du borde tagga alla ien alldeles egen kategor ”dags att berätta” eller ”historia” ellern nåt sånt. Då hade man kunnat läsa alla i följd utan att bläddra bland det andra! :)

    8. svenliljegrensr skriver:

      Hur gör man sådant? Du får visa imorgon.

    Kommentera