• Hem
  • RSS
  •  

    Det är dags att berätta 8.

    Nå. Så tog min fackliga, och samtidigt politiska, karriär i vardande ett abrupt slut. Ärligt talat så såg jag i ungdomligt övermod en politisk karriär framför mig. Andra hade gjort så varför inte jag. Samtidigt skall det erkännas att det tog ganska hårt på mig och på min familj. Lotta min dotter var bara dryga två år och minns väl inget av detta, men det satte spår i äktenskapet med Lottas mamma och mig..

    När jag i det skedet var som mest orolig och bedrövad och inte riktigt visste hur jag skulle ta oss vidare. Om jag gått till läkare i den situationen hade jag nog blivit diagnostiserad med en depression. Det var väldigt jobbigt.

    Så ringde telefonen. Det var från Hyresgästernas Riksförbund. De skulle anställa fem eller möjligen sex ombudsmän som skulle placeras ut över landet. Sundsvall. Norrköping och Helsingborg. Var jag intresserad av att söka? Naturligtvis. Gick en test hos ett ett företag som hette ”Saltsjöbadens institut för tillämpad Psykologi.” Jag tror det är korrekt skrivet. Tester med allting från mätning av IQ till stresstester över offentlig framställning till förhandlingsförmåga. Fyra dagar. Det gick vägen och jag fick välja plaeringsort och det blev Helsingborg. Vi bosatte oss på det då alldeles nybyggda Frederiksdal för att ett halvår senare flytta till tillHSB-kedjehus i Åstorp.

    Tiden jag/vi spenderade där både vad gällde jobbet och boendet skulle jag antagligen kunna skriva en liten bok om, men jag väljer att både för egen och för andras skull förbigå den med nästan total tystnad.

    En sak vill jag dock säga och det är att jag vid den tiden inte riktigt förstod hur stor skillnad organisationen jag arbetade i kunde göra.  Så sejouren blev kort där också.

    Tillbaka till restaurangbranschen var klösningen. Kastade ut lite krokar och fick ett hovmästarjobb på Residens som då var Kafé, Restaurang och Festvåning.och en stor uteservering på Bastionen vid kanalen mittemot Centralstationen. Etablissemanget drevs av Marcel Laurent. Konsul för Schweiz. En färgstark person tidigare köksmästare på Tunneln, hotell och restaurang på andra sidan Adelgatan. Nästan jämte Sydsvenskans gamla lokaler. Om tiden på Residens och det som följde kommer i nästa avsnitt. Jag var nu tillbaka i restaurangbranschen, och det kom att bli så i resten av mitt arbetsliv i en eller annan form. Nu skriver vi andra halvan av 1966.

    5 svar till “Det är dags att berätta 8.”

    1. Lotta skriver:

      Nä, jag kommer inte ihåg något varken från Jakobsberg eller Åstorp! Från Helsinborg minns jag däremot när jag blev instängd i en källare av större barn…Jag minns att jag såg ljusknappen men jag nådde inte upp för att tända. Tror att mamma hittade mig efter en stund! :) Jag var rädd för källare länge efter det!
      Jag tycker att det är kul när du berättar så här…fortsätt!! Minns Kockska krogen..Nog är du väl där snart?

    2. svenliljegrensr skriver:

      Det närmar sig!

    3. Thomas Ivarsson skriver:

      Fredriksdal i Helsiingborg! He där är jag uppvuxen mellan 1965-1982. Pappa bor kvar på Frontgatan.

    4. svenliljegrensr skriver:

      Då var vi där samtidigt.

    5. Harald skriver:

      Dina berättelser känns viktiga.

    Kommentera