• Hem
  • RSS
  •  

    En av mina favoriter.

    mars 13th, 2013

    Jag noterar till min stora glädje att Labinot Harbuzi signat ett kontrakt i spanska La Liga. Han blir lagkamrat med en annan f d MFF:spelare nämligen Daniel Larsson som anslöt till Vallalodid i somras. Jag önskar båda all framgång. I laget finns också en annan spelare från allsvenska ÖSK. Valdet Rama.

    Labinot har fått utstå en hel del spott och spe bl a i samband med att han lämnade MFF för en turkisk klubb. När Labinot kom hem efter första turkietsejouren träffade jag honom och pratade med honom under ett par timmar. En trevlig påg som berättade sin version av sin karriär så långt. Jag hade tänkt mig att publicera den i intervjuform men ärligt talat så var stämningen runt ”Labbe” sådan att jag inte ville bidraga till en ytterligare diskussion.Jag är inte journalist, men om jag varit det skulle jag publicerat!

    Men jag har både MFF:s och Harbuzis historia och jag förstår hur det gick till.

    LYCKA TILL I SPANIEN LABBE!


    Omsvängning?

    mars 13th, 2013

    Idag läser jag i Sydsvenskan att Daniel Andersson som är fd storspelare och numera assisterande tränare i MFF tycker att det artficiella underlaget på Limhamns IP är lika bra som gräs. Själv spelar jag inte fotboll och har aldrig upplevt skillnad, men jag har alltid förknippat fotboll med gräs. Rikard Norling sade efter  träningen inför frejmatchen att skillnaden på underlagen på IP och Limhamns IP är avgrundsdjup. En antydan till acceptans.

    Då undrar jag som sitter på sidan hur MFF-ledningen funderar när de sitter på Swedbank Stadion och tittar ut  över en ospelbar  gräsmatta när tävlingssäsongen är igång. Nog dyker tanken upp. Skall vi byta underlag?. För och emot. Alla tävlingsmatcher kan spelas , träningsmöjligheterna ökar. Öppnar det för flera typer av arrangemang som kan öka intäkterna.?

    Detta är ett beslut som väl skall fattas av den operativa ledningen-. Ingen medlemsfråga vad jag kan förstå.

    Men jag säger så här. För egen del är gräs det naturliga och självklara valet. Jag förstår att hålla en plan i spelbart skick hela året är en ekonomisk fråga av betydande mått, men nog skulle det gå ? Är det ekonomiskt försvarbart?

    Något att fundera över för de styrande! Kanske kommer det ett ställningstagande från MFF som låter såhär.

    – Vi håller oss till gräs, inget annat övervägs-


    Dags att berätta 5

    mars 12th, 2013

    Jovisst var Savoy ett fantastiskt etablissemang för gästerna och i stora delar även för stora delar av personalen. Det fackliga arbetet fortsatte utan någon större dramatik liksom arbetet,

    Vi är nu i början av 60-talet . På hotellet fanns då redan det som hette Savoy Grill. Den blev en institution med många stamgäster både i restaurangdelen men också i Ölskänken. Legendarer både bakom och framför baren. Sture Andersson en tidigare servitörkollega flyttade in bakom skänken och blev i sinom tid kultförklarad. Det fanns flera. Frans Makar, senare delägare i Golden days och Sir Toby´s. Maten grillades i en kolgrill och standadrätterna gick som smör i sol. Pustaschnitzeln med tre såser kom till här och jag undrar hur många tusen det såldes genom åren. Lövbiff med raspad pepparrot och friterade lökringar. Iskällarsaltad lax med dillstuvad potatatis. Tournedo Sabbatini..Husardessert en vaniljglass som rullats i nougat och bars fram till bordet med en grep med halm. Den kulle likna en hästskit.  Grillen var ingen stor del för oss som jobbade i matsalen även om vi tittade in då och då. Jag måste tillägga att där var all serveringspersonal kvinnlig.

    Servitör i matsalen innebar också en hel del festvåningsarbete. De riktigt stora arrangemangen var t ex de middagar Kockums bjöd på vid sjösättningarna. Kockums var vid tiden ett av världens största varv och sjösatte mycket tonnage. Det var ofta norska skeppsredare som köpte fartyg fån Malmö.

    Dessa sjösättningsmiddagar var som jag minns och kan bedöma det främsta vi arbetade med. Inget sparades, och då menar jag inget. Folk från hela världen fanns på plats. Krävande gäster men också generösa, de flesta om än inte alla.

    Ett par exempel på vad som kunde hända. En kväll vid pass klockan 11.00 då köket redan börjat ”valsa”och inte var så glada över nya gäster gick jag ensam i matsa,len och passade de få gäster som satt kvar. I dörren står så plötsligt skeppredare Herlovsen (stavning). Jag hälsade välkommen . Han tittade på sin klocka och samtidigt gav han mig 200 kronor och bad mig ordna något gott som kunde passa till en pils och en dram för tio personer.. Bävande närmade jag mig kök och kallskänk och gjorde min beställning. Gravad lax och dillstuvad potatis. Det gick bra och jag satte förstås gästerna på min ”station” och förutom tipspengarna gjorde jag en rejäl slant på notan som blev stor. Kaffe och dyr cognac. Mycket lyckad tillställning..

    Jag minns samtidigt att efter nästa dags sjösättning med middag kom det  en dag med fullsatt frukostmatsal . Vi öppnade 07.00. Ett trött huvud på en trött kropp tog emot beställningar och sprang och sprang. Det var ingen buffé. Var och en beställde vad den ville ha. Det brast nästan för mig när en japansk gäst kom fram till mig, jag hälsade good morning och placerade honom och var beredd på att ta beställning. Då räcker människan fram en lapp där det står prydligt plitat med verslaer. HAVREGRYNSGRÖT! Ända från Japan för att äta havregrynsgröt.

    Så kunde det vara. Egentligen vill jag inte namnge personer men jag vill gärna nämna en eller ett par. Den ene är en som de allra flesta känner till. Sten Broman denna ovanliga person som jag stött på i så många sammanhang på krogen. För egen del var det alltid en fröjd att ha med honom att göra. Det finns kollegor som tycker/tyckte annorlunda, men för mig en favorit.  En annan ständigt återkommande gäst var bankdirektören Claes Lindskog. Alltid lika verserad och vänlig. Krav? Javisst, men de kände vi till. Varje lunch efter husmanskosten, och kaffet och en Corona mindre, fick man en ovikt tia i övertips ÖT kallat.. Lindskog skrev senare en bok. ”Utsikt från mitt stambord” . Bordet var nummer 16 med bra utsikt över matsalen och med ryggen fri. Bordet delade han ibland med Broman och Fritiof Nilsson benämnd ”Piraten”som hade samma bord som favoritplats.

    Bra för nu!


    Lunch ute

    mars 11th, 2013

    Det blev en utelunch idag. Malmö Opera Grill serverade Kokt rimmad oxbringa med rotmos. I lunchen ingick även en blomkålssoppa. Ett bra salladsbord. Vitaminshot och kaffe. Allt välsmakande och rappt.

    Om jag skall ha någon liten synpunkt så var moset en aning för slätt. Inte heller hade den den touch av kryddpeppar och lagerblad som jag tycker att buljongen skall bistå med.  Men som sagt en bra lunch för dryga hundralappen!


    Måndagsnöje..

    mars 11th, 2013

    Mitt måndagmorgonsnöje är att läsa veckans lunchmatsedlar B-delen i SDS. Vad sticker ut den här veckan.
    Som helhet är det ”Percys” på Malmö Arena som imponerar mest utifrån min smak.
    Måndag. Pannbiff med lök,
    Tisdag: Kokt kalv i dillsås.
    Onsdag: Ångad torskrygg med vitvinsås och potatispuré.
    Torsdag: Sjömansbiff med saltgurka och creme fraiche.
    Fredag: Dansk Ribbestek med rödkål och ”brunede kartofler”.

    Om allt är gjort enligt boken så kan jag äta där varje dag.
    Måndagen har svår konkurrens av Malmö Opera Grill idag.
    Rimmad oxbringa med rotmos, Persiljebuljong. Inte att leka med.

    Atmosfär har samma meny hela veckan med Oxstek från Creekstone med rödbeta. Örtpotatis Rostad vitlökssky samt gremolata.  Låter intressant och är också ett möjligt alternativ.Torsdagen skulle jag gärna besöka Årstiderna i Kockska Huset. Tupp från Tockafarmen med ris och currysås.

    Det finns mera som tilltalar och detta är bara från Sydsvenskan annonser.

    Vill gärna ge er mitt stamlokus matsedel för veckan.

    Tisdag 12/3
    Lax med stuvad potatis och hovmästarsås
    Onsdag 13/3
    Pannbiff med jägarsås och löksvängda haricotverts
    Torsdag 14/3
    Chili con carne med ris och baguette
    Fredag 15/3
    Halv, grillad kyckling med gräddsås,
    gelé och pressgurka

    Dags att berätta 4

    mars 11th, 2013

    ”Joråsåatt”, den sommaren på Falsterbohus blev minnesvärd. Jag skulle återkomma dit sommaren 1967  som hovmästare. Återkommer till det efter det att det hänt en massa andra saker.

    Tillbaka till moderhuset, det då så fashionabla Grand Hotell Savoy som var det fullständiga namnet Hotellet som i ”Piratens” ”Bock i örtgård ” hette Hotell Horn och före det Hotell Svea. En liten lustig anknytning är att jag är medlem i en gymnastik förening som grundades på hotellet 1872 och tog namnet Gymnastikföreningen Svea 1872. Denna förening huserar sedan hundra år i ”Petri Läroverks gymnastiksal som ligger rakt över gatan där jag bor. (värdelöst vetande).

    Vid återkomsten återgick allt i invanda rutiner. Ett bra gäng arbetskamrater, Tufft jobb med långa och tunga arbetspass. Ledningen ställde stora krav och drev företaget framgångsrikt både ekonomiskt och med högt anseende. Lars Lendrop var inge man man skojade med. Hans ekonomidirektör Ove Lanné räknade verkligen på örena, Så mycket ”personalvård” blev det inte. Det inskränkte sig till ett julbord alla blev bjudna på Julaftons eftermiddag då vi fick äta upp det som var kvar av Savoys berömda Julaftonsjulbord.. Denna lunch var förbeställd och fullsatt. När gästerna lämnade vid halv tre beställde de samma bord nästa år. Vi som stannade och åt fick både en öl och 2 snapsar. Efter det ”asade” man sig hem för att fira jul. Inte så kul och populärt hos alla det vet jag bestämt.

    Mitt engagemang i det fackliga fortsatte. I ganska kraftig motvind skall sägas. Ett exempel. Under en ganska lång tid uppmärksammade jag att två av personalen i disken var på jobbet hela tiden. När jag än jobbade så fanns de där. Jag minns ännu vad den ene av de två turkiska männen hette. Sukru Dagistanli. Under en tid pratade jag med dessa diskare och förstod att det inte stod rätt till. Jag påkallade ledningens uppmärksamhet och efter förhandlingar och många långa diskussioner fick dessa två män och familjeförsörjare ut en ansenlig summa pengar för utebliven övertid och för låg lön. Detta gjorde möjligt för deras familjer att fortsätta till deras ursprungliga mål som var Kanada. Innan de åkte blev jag bjuden på en turkisk familjemiddag i deras trånga lägenhet i en usel fastighet nere på Gamla Väster. I närheten av Trånga Västen.En exotisk upplevelse i början av 60-talet då det flesta invandrade kom från Tyskland vad gällde min bransch.

    Nu är det natt och jag ” drar jag röven i koksen” som en gammal god vän brukade uttrycka saken. Inte vet jag var det kom från, men han nyttjade det jämt . Det var min gamle vän och kollega Bosse Ericsson. Som jag tror är den mest elegante servitör jag arbetat med, och det har blivit många genom åren! Han gick bort alldeles för tidigt!


    Svenska Cupen

    mars 9th, 2013

    Funderar över MFF:s match mot Frej imorgon. Vår nästan kvartssekellånga cuphistoria är ingen uppmuntrande läsning. Jag vet inte hur många gånger och för hur många jag berättat om 14 timmar i bil och två timmar med fotboll mot Väsby en en av mina mest traumatiska upplevelser med MFF. Den enda som är lika illa eller värre är väl thunmatchen i Bern.

    Nu är det dags igen mot en div 1 klubb i närheten av Stockholm. Jag får kalla kårar känns ryggraden när jag tänker på vilket tryck det är på laget imorgon. Vid förlust är godnatt. Även vid oavgjort försämras förutsättningar rejält. Jag bevittnade dagens träning på den skamligt nerslitna plasten på IP. Bara sådär känns det för jävligt att ett allsvenskt lag skall behöva nöja sig med så usla träningsförutsättningar. Tydligen var inte Limhamns IP eller Nian lediga. (Cyklade förbi Nian och såg ett av MFF:s ungdomslag leda mot TFF med 6-5 med en kvart kvar).
    Nåja. Morgondagens startelva känns hyggligt given efter vad jag kunde se.

    Mv Dahlin.

    Backar. Concha, Jansson, Eric Johansson, Ricardo.
    Mittfält. Hamad, Halsti, Friberg, Kroon
    Anfall. Forsberg och Magnus Ericsson

    Det är normalt en uppställning som skall besegra ett aldrig så taggat div 1 lag. Men,jag hörde häromdagen Tom Prahl säga att det är svårt att motivera spelarna i cupen. Det är tunga ord från en man som varit med om det mesta.

    Jag får ändå tro att pågarna reder detta, men inte blir det med någon stor marginal.
    Good luck!

    Vad gäller träningsförhållandena så kan jag säga att om jag hade haft så mycket pengar som behövts och lite till  hade jag sett till att en av träningsplanerna köpts loss och sett till att de tagits om hand på allra bästa sätt för att ge MFF ett övertag på det området också!


    MFF:s årsmöte.

    mars 9th, 2013

    Läser i lokaltidningen en ”krönika” av sportchefen som behandlar delar av MFF:s årsmöte. Jag skall inte referera vad hon skriver. Det får ni leta fram själva om ni orkar. Men jag skall beröra vad hon inte skriver om. Detta årsmöte var ett konkret bevis på att medlemsdemokratin fungerar i MFF. Omröstningar med ibland oväntade resultat. Opposition vinner omröstningar i tunga frågor. Allt med god ordning utan påhopp och invektiv. Presidiet handskas med mötesordningen på ett ypperligt sätt. Inga tveksamheter på någon punkt.
    Alltså ett bevis på en fungerande demokrati i ett samhälle där jag ibland kan tycka lider av ett demokratiunderskott. Vilket ofta påpekas.
    Om detta föredömligt genomförda möte skriver lokaltidningens sportchef inte ett ord.
    Hade jag varit i hennes skor och läst detta inlägg hade jag skrivit. Men det är väl så det skall gå till.?
    Precis sportchefen, det är precis så det skall gå till, men det gör mig inte mindre glad efter fredagskvällen årsmöte.

    En anmärkning. Nästan tre timmar utan bensträckare är i mesta laget.


    Dags att berätta 3.

    mars 8th, 2013

    Innan jag fortsätter att berätta om hur jag lämnade savoykoncernen första gången måste jag berätta om sommaren på Falsterbohus som under en rad år drevs av Lars Lendrop. Det var sommaren 1960, och det var en av de roligaste somrarna i livet. Hårt arbete med tidiga frukostar och sena kvällar men också med ungdomlig ork, och sovsnittet per natt för perioden maj-september låg  på 3-4 timmar.

    Det var en samling härliga människor att jobba tillsammans med . Det kom en och annan rövare från stockholmshållet. Det hade för vana att åka runt på sommarkrogarna och dra in slantar på alla möjliga och omöjliga sätt. Historier om att de tryckte ut bongar från maskiner som inte hörde hemma på ”huset” men som klarade sig förbi våra kassörskor. Det kunde pågå en tid innan de upptäcktes och drog vidare till nästa sommaretablissemang.

    Jag vill heller inte underlåta att nämna den sommarens husband. Det var det så världsbekanta http://en.wikipedia.org/wiki/Lecuona_Cuban_Boys. Sångerskor och sex-sju man. Varje kväll på scen. En dansk underskön cigarettflicka ,”Lycke” som bevakades som en örn av hennes farbror som var barpianist och som spelade luncher och eftermiddag.

    Familjerna Wallenberg spenderade stora delar av somrarna på ”Huset”. De nu så inflytelserika Markus och Jakob har ridit ”möllesäck” på mig. Jo, lite fjäsk lönade sig. Marc Jr stod en morgon ute i räjongerna som var förbjudet område för gäster och hängde i matkassan.Kände inte igen honom på ryggen. Jag klappade honom på axeln och bad honom försvinna! Han vände sig om och sade ett avmätt. ”Strax” med ett snett leende.

    Kungligheter roade sig kungligt bl a med en välkänd hockeyspelar. Det fanns en trappa från matsalen ner i baren. Sena kvällar roade sig ungdomarna med att åka bord ner för trapporna! Tänk om jag haft en mobilkamera och ett rymligt samvete. Nu var inte det de mest sensationella som hände men det berättar jag inte om trots att det är över 50 år sedan.

    Det måste också berättas om tisdagskvällarna var ”Rosenkvällar”(osäker på benämningen). En välbekant blomsterfirma från Malmödekorerade matsalen med ett överflöd av röda  rosor och matsalen var alltid fullsatt. Det var den skånska societeten blandad med kamrater från stora delar av övriga landet. Vi jobbade som fan och tjänade bra med slantar! Tänk om man hade haft och kunnat använda en kamera!

    Det går inte att berätta om Falsterbohus utan att nämna derbymiddagarna. Vilka fester! Då dukades det t o m i det intilliggande Casinot, som annars var ett ungdomstillhåll med disco. Fanns disco 1960.?

    Milda makter. Minnena strömmar över mig, somt man kan, somt man inte kan och som man inte vill berätta!

    Lediga kväll, som inte var många, tillbringade vi på ”Strandhotet” som vi benämnde Strandhotellet ett stenkast bort från ”Huset” och våra personalbostäder som av någon anledning kallades ”Paradiset”


    Det är dags att berätta 2.

    mars 6th, 2013

    Serveringsjobbet innefattade också en period med praktik i ett kök som styrdes av köksmästare Einar Petterson, en legendar i Malmös restauranghistoria. Första dagen i köket ställde han mig i renseriet med en låda färsk sjötunga. Han visade på två tungor sen sa han” filéa och rapportera när du är klar”. Det gick och jag påstår att jag fortfarande kan filéa plattfisk, men även annan fisk, på ett fullgott sätt. I ett restaurang kök av den storleksordningen var många sysselsatta. En vakt bestod av souschef, två på sås och fiskspis, en på soppspisen. En som var på stekspisen (rotisseur) dessutom bemannad köttbod med en man, ibland två.. Kallskänk med minst två kallskänkor och så en konditor. En dam som bemannade kaffeköket.HUsfru och ett  biträde som såg till att allt fanns. Rea rockar, handservetter, Dukar servetter, ljus m m.

    Även om nu jobbet var trevligt med arbetskamrater som i vissa fall var riktigt originella karaktär. För att inte berätta om alla de ofta återkommande gäster som ibland beredde mycket glädje men samtidigt ställde ohemula krav.

    Sten Broman, Fritiof Nilsson benämnd. Många, många många fler!

    Om det och lite annat i nästa del.

    I matsalen 8 servitörer, inga servitriser vid denna tid i matsalen. Två hovmästare och restaurangchef. Matkassörska, spritkassörska. Smörgåsnisse ibland två. Två findiskare, en grovdiskare. En personal i renseri. En i silverputsen och två i det egna tvätteriet. Ibland dök dessutom en restaurangdirektör upp.

    Först måste nämnas att det fanns en inbyggd ”fiendskap” mellan kök och matsal. Den tog sig många och ibland bisarra uttryck. Eftersom jag pratar och skriver mycket om fotboll så är det värt att nämna att det fanns en skarp linje mellan anhängarna till MFF och IFK Malmö. Det är värt en egen historia. En lagermästare.

    Först som sist kan jag berätta att jag trivdes väl med jobbet som var väldigt hårt ibland men ibland bara kul och för det mesta ganska lönsamt. När jag började var 10% på det man sålde den lön man fick. Senare infördes en beskedlig lönegaranti. Jag kan inte påminna mig nivån. Övertid existerade inte.Jag och andra kollegor fick gå nåtter igenom och passa upp herrar som hade pokernätter med potter som tangerad och ibland överskred min årslön. Lite sur i masken blev i alla fall jag när de lämnade kl 03.00 utan att ens tacka för alla gånger man sprang trapporna och hämtade ”mahognygroggar”. I undantagsfall fick man ett par kronor av dessa  herrar från välbärgade delen av den malmös välbärgade borgarklass. Ni märker att jag avstår att nämna dessa personer vid namn. Vad skulle det gagna historien.

    Vi i serveringspersonalen hade omklädningsrum och matrum i samma utrymme. En åt och en kammade håret.. Det ena efter det andra som hände gjorde att jag snabbt blev fackligt engagerad i Hotell-och Restauranganställdas förbund Avd 5 i Malmö. Ganska snart efter det också platsombud. Företagsnämndsmedlem.  Detta var inte en enkel ekvation i slutet av 50- 0ch början av 60-talet. Mer om detta i nästa avsnitt.

    Men redan nu kan jag säga att min  tid på flaggskeppet i lendropkoncernen inte blev särskilt långt i den här omgången, men det finns mer att berätta och det kom fler perioder i koncernen.