• Hem
  • RSS
  •  

    Yours truly on the net.

    april 26th, 2013

    www.malmo.se/Nyheter/Centrala/4-26-2013-Alla-som-bor-i-Malmo-skapar-Malmo-4.html


    Efter MFF- Öster

    april 24th, 2013

    Hur det än är, vilket lag MFF än skall möta, så infinner sig en oroskänsla i magtrakten. Det var inte annorlunda i måndags. För egen del kände jag mig väldigt vissen hela dagen. Det var så pass att jag nån stund övervägde att se matchen hemifrån. Den känslan vet jag inte att jag haft någon gång tidigare sedan jag flyttade till Malmö 1999. Jag tror faktiskt inte jag missat någon match när jag varit i stan. En hemmapremiär missade jag p g a av en resa till Frankrike. Djurgården var det. Glömt vilket år det var. Men efter kontakt med min ständige följeslagare på matcherna Håkan, så bestämde vi att ses på Stadion. Per min vän och bänkkamrat kontaktade jag inte eftersom jag inte trodde han skulle dyka upp. Nytt jobb o sånt, men Per var på plats när matchen började. Fullt lag!

    Tog cykeln och en krycka och gav mig iväg mot Stadion i god tid. Genom Pildammsparken. Sneglade in mot Tallriken som låg och badade i kvällssolen. Styrde in dit och satte mig på en bänk en stund och njöt av stunden och lugnet som endast bröts av alla dessa motionslöpare i en aldrig sinande ström. Ett och annat proffs också. Tittar avundsjukt på dem. Sprungit på riktigt har jag inte kunnat göra på många, många år. Det känns konstigt när man får känslan inför saker och ting man vet att man inte kommer att kunna göra fler gånger. T ex att inte kunna promenera från Banérsgatan till Stadion. Hur långt kan det vara 1.5 kilometer? Även på turen till Bullen tar jag cykeln.

    Var på plats lagom till Hymnen. Varmt och skönt i solen som värmde gott.
    Spelet i första halvlek och stora delar av andra är det bästa jag sett av allsvensk fotboll åtminstone i år. Stundtals alldeles bländande. När första målet föll, Rantie, efter bara sex minuter och laget fortsatte att spela ut Öster samtidigt som man radade upp målchanser hoppades jag på tre, fyra mål. Ställningen 1- 0 höll sig ända till slutet av matchen då 2- 0 målet kom genom inhopparen Simon Kroon som satte kronan på verket genom att glidtackla in på passning från Magnus Ericsson. Innan dess satt hjärtat i halsgropen bl annat när Pavey träffade Olsens ribba.

    Nu skall det ge sig om spelet räcker till poäng i Göteborg imorgon. Lite nyfiken på startelvan. Får Robin Olsen fortsätta eller är Dahlin tillbaka? Pontus frisk? Halsti på mittfältet i st för en mycket duktig Thern senast. Gissar att Thern går ut på kanten och att Halsti spelar bredvid Friberg. Pontus in. Spelar Miiko om Concha är spelklar? Offensiv i st för defensiv?

    Frågetecknen rätas ut imorgon. Det blir en tuff tillställning med IFK med ett fullsatt Gamla Ullevi i ryggen. Vågar jag tro på mer än en poäng?


    En dag med drag av masochism

    april 24th, 2013

    Nu är jag inne på min andra dag av min tvådagarsfasta som jag försöker hålla varje vecka. I tidigare inlägg har jag nämnt detta. Det är inte för att gå ner i vikt, även om det skulle behövas, utan snarare ett sätt att få bättre värden av olika slag. Kolesterol, blodfetter, blodtryck och andra viktiga saker.(Bekräftat av amerikanska forskare) Så här på andra dagen klockan 1202 som hittills inneburit en kopp kaffe och två glas kolsyrat vatten så är det faktiskt så att den värsta hungern lagt sig. I går innan sänggående var inget kul. Magen förde ett sådant oväsen att jag var rädd att väcka min fru och jag stoppade musik i öronen för att distrahera mig själv.

    Den här fastan är ingen äkta fasta eftersom jag får ta in maximalt 600 kalorier om dagen. I mitt fall har dagens fasta så här långt inneburit ett drag av masochism eftersom jag gjort och stekt köttbullar på ett kilo vacker skinkfärs. Det var en svår halvtimme. Jag älskar mina köttbullar och brukar smälla i mig en 4-5 stycken när jag steker. Idag provstekte jag inte ens med risk för att stoppa i mig en tjugotvågrammare av dessa delikatesser!
    Till yttermera visso har jag förberett en av framförallt Ingrids favoriter. Styckade en färsk kyckling av bra sort i tio delar.
    Skivade en stor lök väldigt tunt och smälte den gyllengul i Ghee. Smör och lite olja duger också. Svag värme. Den får inte bli brynt.
    Jag har också blandat youghurt och curry till lämplig styrka. Jag använder Madras i pastaform. Salta och peppra i blandningen. Lägg i kycklingdelarna och ställ kallt i tre till fyra timmar.
    Lägg kyckling och marinad i kastrullen med den gyllengula löken och låt koka i 35 minuter. Om du är försiktigare/oroligare än jag så låt den gå så länge du finner lämpligt. Detta ätes med det ris du gillar bäst. Till den här använder jag Basmatiris. Detta ris blir allra bäst om man sköljer det ordentligt i rinnande kallt vatten. Ofta låter jag spiskummin koka med i riset. Frön alltså. Inte malen.

    Nu skall jag äta ett kokt ägg med en klick Elderns kaviar med smak av svartpeppar och whisky. Lite finhackad lök och dill därtill och en kopp the.Utan socker!Fest!


    Efter AIK- MFF.

    april 18th, 2013

    Igår såg jag matchen på TV hemma i soffan med en god vän.
    Innan match gjorde jag en stekt bit av hästinnerfilé med drivor av stekt lök och potatispuré. Det slank ner en öl också.

    Jag sneglade på den sträckta MFF.flaggan och närde om än en försiktig optimism. Vad jag grundade den på är lite svara på. Skadaor på viktiga positioner och ännu inge rejäl ersättare om Matias skulle gå sönder.Norling hade verkligen behövt Miiko till sitt förfogande när det nu är bestämt att han kommer att spela.

    Jag skall inte referera matchen eftersom det redan är gjort så många gånger. Men ärligt talat så satt jag den sista halvtimmen och hoppades på att pågarna skulle klara en poäng. Jag hade varit nöjd med det.
    Nu visade Norlings mannar att de kämpade och visade mod mot ett lag som var snäppet bättre,fysiskt större och i desperat behov av poäng.
    Sen förundras och gläds jag över att spelare som Helander och Robin O. visar sådan klass. Inga misstag på en hel match. Och delad ledning i tabellen gläder och värmer ända in i hjärteroten.


    Så löser vi ett problem i vårt land..

    april 15th, 2013

    Under lång tid har ett relativt nytt samhällsproblem diskuterats och debatterats. Man har blivit överens på en punkt nämligen om problemet. Vi i hela västvärlden har bliv allt tyngre, Vissa har t o m blivit feta. Så feta att operationer blivit nödvändiga.
    Alltså har vi ett definierat problem och det har också slagits fast att övervikt bland barn och unga också ökar i en stadig takt. Detta skylls på i huvudsak två saker. Barn rör sig för lite. Idrottstimmarna i skolan bli r färre har jag läst. Dålig kosthållning med flera olika ingredienser som jag inte skall gå in på.

    /p>

    Jag har en idé om hur timmarna då barnen i skolan skulle röra på sig mycket mer.
    Jag vill först slå fast att jag inte är lärare/pedagog eller någon tekniskt kunnig person, men jag föreställer mig en klass på 25 elever som skall drillas i något so ämne. Vi lektionens början klär elever och lärare sig efter väderleksomständigheterna. Alla mobiler och kameror lämnas i klassrummet. Varje elev får en hörlur och mikrofon som är kopplad till läraren som tar en dubbellektion idet fria. Ständig promenerande.

    Lektionsinnehållet behöver inte bli lidande och både lärare och elever får nyttig motion tre-fyra timmar i veckan

    Det tekniska går att lösa. Finns viljan?.

    Jag tror mig förstå att alla ämnen lämpar sig inte.


    Dags att berätta del 10

    april 15th, 2013

    Dags att berätta del 10.

    Då tar jag vid där jag slutade,.Residensjouren blev ganska kort, mest p g a att min gode vän och tidifare servitörskollega och företrädare på¨Residens erbjöd jobb i Kramer Pub. En ny företeelse som inretts i den gamla ”Klubben” på Hotel Kramer. Den gamla klassiska matsalen fanns kvar om än i något ändrat utseende.
    Men Puben mins kära läsare och vänner kom att bli en av de trevligaste arbetsplatser jag jobbat på. Mycket tack vare härliga arbteskamrater och inte minst ett stort gäng stammisar som dök upp med stor regelbundenhet, Det var Tingsryds öl i kranarana och utöver det inget större sortiment. En historia med de där ölfaten är värd att berätta. Det var en konstruktion där man skulle sticka en ”kanyl” ner genon en kork. Detta var en besvärlig historia vid många till fällen, och någon gång släppte korken och trettio liter öl under tryck stock rakt upp och duschade det mesta.. Det var inte alls kul. Senare hardet kommit allt bättre anslutningsformer.

    Som sagt så var pubdisken 17 meter lång. Vi var två man bakom disken och en vanlig torsdag kunde vi ha tredubbla led plus en matsal med 20 bord, Jag älsakade arr arbeta med Bosse. Snabb i tanken och slagfärdig. Det var mest stor stark men även en del drinkar. Framförallt så hade vi samtliga whiskysorter som systembolaget saluförde vid den tiden. Jag våggar faktiskt påstrå att jag kommer ihåg att det var fyrtiotre. Om mitt minne stämmer så tror jag inte vi hade en enda single malt som ju numera är det som många briljerar med. Möjlig hade vi en eller två. En som vi hade var ”Skeppet”, som jag tror var Sveriges försök att tillverka whisky.
    Den drycken var i min mening egentligen odrickbar. Därför hade vi som en ploj, att om någon bar sig illa åt bjöd vi på en 4 cl Skeppets. Till stor munterhet.

    Jag får inte glömma det två suveräna tilltugg vi sålde och som tillverkades i huset. Det en var så kallade Skotskt ägg. Som är ett halvt kokt ägg inneslutet i kalvfärs och sedan duppelpaneras och friteras. Vå sålde så att köket blev galna på oss. Den andra var en av de godaste korvar jag ätit i mitt liv. Kramer hade en pols styckmästare som gjorde en ganska grov, väldigt köttig korv som lättröktes. Den sålde så myckat att Tony inte hängde med och till sist vägrade tillverka. Drömmer om både äggen och korven ibland. Många kändisar passerade revy och gav många trevliga minnen.
    En episod är värd att berätta. Det var Första Maj kl 12. Vi öppnade. Inte en käft brydde sig om Kramer Pub. Då skickade Bosse och jag ut löpare på stan med erbjudande om den första stora starka fick man köppa för en krona. Det tog inte många minuter förrän åskådarleden vid demonstrationståget mot Folkets Park decimerades kraftigt! Och vi hade fullt vid disken.
    För egen del var jag gift med Agneta och vi hade vår dotter Lotta..och vi bodde på Docentgatan 7

    Så kom det ervbjudasnde om nytt jobb. Det ryktades att Savoykoncernen skulle bygga en restaurang i Kockska huset vid Stortorget. Både Bosse, Gunilla, och Greta skulle få jobb dä. Villkoret var att vi tog en sommaren 1967 på Falserbohus. Bosse och jag som ”ballonger”. Det hoppade vi på och den oförglömliga sommaren kommer det om i nästa Dags att komma ihåg 11.


    Dags att berätta del 9

    april 9th, 2013

    Dags att berätta del 9

    Det har dröjt lite med detta avsnitt. Har försökt att i förväg planera var det skall ta vägen, men jag skriver på så får jag se var jag hamnar.

    Residens http://www.mittiseklet.com/jorleby/991227profiler.asp jobbade jag på när jag avslutade förra avsnittet. Marcel Laurent kallade det för Schweizeri. Det var en säregen arbetsmiljö. Kolossalt patriarkaliskt. Konsuln var ingen man skojade med. För att ta något exempel. Han införde rökförbud för personalen i hela huset med undantag för en liten ”bur”. Ett lite fyrkantigt rum med bänkar längs väggarna allt målat i illgrönt. Det var ingen trivsam miljö därinne möjligen avhöll det mig från en och annan cigarett. Det smygröktes förstås också, från och till. En trappa upp, ovanför kafédelen inrattade Laurent det som jag tro var Malmös första Grillrestaurang. Storsäljaren när jag började var en rejäl fläskkotlett av högsta kvalitet. Den kolgrillades och serverades med pommes frites tillverkade i huset och en mycket fräsch grönsallad med vinaigrette med finhackad chalottenlök. Det var riktigt gott. Tänker ofta på den när jag själv steker kotlett. Ganska tjock med fettkanten intakt.
    Det var levande musik i huset nästan varje dag. En musiker jag minns hette, Hein Bessman som spelade lågmäld kafémusik med en trio.Bessman var själv trummis..
    En gäst kom flera dagar i veckan för sin kopp kaffe och kaka. Det var Per Engdahl. Ledaren för Nysvenska Rörelsen. En man som hade mött Hitler. En intressant person som jag hade många och ibland långa samtal. Nåja, det var mest monologer från hans sida. Mycket vältalig och lågmäld.
    Två av mina mest hysteriska upplevelser i branschen fick jag på Residens. Som hovmästare var jag också ansvarig för festvåningen. Ganska livligt frekventerad. Otaliga begravningar som gick efter ett gängse mönster. Besked om antal fick jag från begravningsbyrån. Det var något så när säkert och en beredskap åt båda hållen fanns. Utom en gång. Byrån hade meddelat 45 gäster, så många hade anmälts sig. Jag stod i garderoben och tittade nät gästerna började anlända och märkte ganska snart att de 45 skulle bli flera än så, många flera. Faktiskt nästan dubbelt så många. Paniken sperd sig i huset. Jag fick mobilisera allt och alla för att ro hem det hela. Det gick men jag vill minnas att det bara var precis på nippen.
    Ett annat tillfälle var på sommaren när vi hade uteserveringen öppen en helt vanlig kväll med normal bemanning. Betänk att vi fick springa över gatan in i huset för påfyllningar och viss mat. Vad jag inte tagit med i beräkningen var att den kvällen spelades det fotbollslandskamp på Malmö Stadion mellan Sverige och Jugoslavien. Vänner, jag lovar er att alla som varit på den landskampen kom till vår uteservering den kvällen. Den kan ha varit en av mina värsta kvällar i branschen. Det var jugoslaviska fans överallt och lite svenska också. Den kvällen vill jag inte ha tillbaka..
    En sista episod från residensåret. Jag fick bra kontakt med en engelsktalande regelbundet återkommande gäst. Om jag minns rätt jobbade han med Kockum. Blev aldrig riktigt klok på honom men trevliga diskussioner. Efter ca tre månader var det dags att lämna Malmö för han del. Då kom han med ett förslag. Han erbjöd mig ett jobb på ett hotell i Kapstaden. Villkoren var ytterligt frestande och trots att jag som politiskt stod och står till vänster övervägde jag erbjudandet. Betänkas skall att detta var under värsta apartheidtiden. Min dåvarande hustru, också lite till vänster, fick mig att inse att Sydafrika inte var ett alternativ, trots erbjudandet om hus och hem och ett jobb med bra förmåner. Så här snart ett halvsekel senare var det väl bra att jag inte nappade. När min dotter Lotta läser detta är det kanske första gången hon hör om detta.
    Residensåret avslutades när jag fick ett erbjudande om ett jobb i Kramer Pub. Det var min företrädare på Residens Bosse Ericsson som kom med ett erbjudande jag inte kunde avstå från. Det blev en underbar period på jobbet som pubman på Kramer. En sjuttonmeterlång bardisk. Jag vill påstå att vi drev den första genuina puben om inte i Sverige så åtminstone i Mlamö. Någon som minns?


    Åtvidabergs FF mot Malmö FF.

    april 5th, 2013

    Bortamatcherna ser jag alltmer sällan på plats. Den gamle kroppen börjar protestera mot långa resor och i vissa fall beroende på på att det inte känns trivsamt längre. Olympiabesöken är det slut med sedan flera år. En del obehagliga upplevelser har satt stopp för den utflykten. Samma gäller de andra stormatcherna mot IFK Göteborg och i någon mån AIK.  Men det det beror antagligen mer på mig än på arrangemangen.

    Idag gäller det en hel del. Jag hoppas på en bättre start i år än i fjor, men hyser en viss oro inför dagens match. Nu har jag så att jag kan se matchen på C-More, men nervositeten kanske tar över så jag kanske följer den på målservice och ser den i efterhand.

    Nåja, jag tror på 1-1.