• Hem
  • RSS
  •  

    Efter MFF- Öster

    Hur det än är, vilket lag MFF än skall möta, så infinner sig en oroskänsla i magtrakten. Det var inte annorlunda i måndags. För egen del kände jag mig väldigt vissen hela dagen. Det var så pass att jag nån stund övervägde att se matchen hemifrån. Den känslan vet jag inte att jag haft någon gång tidigare sedan jag flyttade till Malmö 1999. Jag tror faktiskt inte jag missat någon match när jag varit i stan. En hemmapremiär missade jag p g a av en resa till Frankrike. Djurgården var det. Glömt vilket år det var. Men efter kontakt med min ständige följeslagare på matcherna Håkan, så bestämde vi att ses på Stadion. Per min vän och bänkkamrat kontaktade jag inte eftersom jag inte trodde han skulle dyka upp. Nytt jobb o sånt, men Per var på plats när matchen började. Fullt lag!

    Tog cykeln och en krycka och gav mig iväg mot Stadion i god tid. Genom Pildammsparken. Sneglade in mot Tallriken som låg och badade i kvällssolen. Styrde in dit och satte mig på en bänk en stund och njöt av stunden och lugnet som endast bröts av alla dessa motionslöpare i en aldrig sinande ström. Ett och annat proffs också. Tittar avundsjukt på dem. Sprungit på riktigt har jag inte kunnat göra på många, många år. Det känns konstigt när man får känslan inför saker och ting man vet att man inte kommer att kunna göra fler gånger. T ex att inte kunna promenera från Banérsgatan till Stadion. Hur långt kan det vara 1.5 kilometer? Även på turen till Bullen tar jag cykeln.

    Var på plats lagom till Hymnen. Varmt och skönt i solen som värmde gott.
    Spelet i första halvlek och stora delar av andra är det bästa jag sett av allsvensk fotboll åtminstone i år. Stundtals alldeles bländande. När första målet föll, Rantie, efter bara sex minuter och laget fortsatte att spela ut Öster samtidigt som man radade upp målchanser hoppades jag på tre, fyra mål. Ställningen 1- 0 höll sig ända till slutet av matchen då 2- 0 målet kom genom inhopparen Simon Kroon som satte kronan på verket genom att glidtackla in på passning från Magnus Ericsson. Innan dess satt hjärtat i halsgropen bl annat när Pavey träffade Olsens ribba.

    Nu skall det ge sig om spelet räcker till poäng i Göteborg imorgon. Lite nyfiken på startelvan. Får Robin Olsen fortsätta eller är Dahlin tillbaka? Pontus frisk? Halsti på mittfältet i st för en mycket duktig Thern senast. Gissar att Thern går ut på kanten och att Halsti spelar bredvid Friberg. Pontus in. Spelar Miiko om Concha är spelklar? Offensiv i st för defensiv?

    Frågetecknen rätas ut imorgon. Det blir en tuff tillställning med IFK med ett fullsatt Gamla Ullevi i ryggen. Vågar jag tro på mer än en poäng?

    2 svar till “Efter MFF- Öster”

    1. Carlo skriver:

      Känner så väl ingen det där med att titta avundsjukt på de som springer.
      För inte så längesen var det inte många som jag inte spranf förbi och ifrån i löparspåret nära mitt hem.
      Sedan höftartrosen ovälkommet tog plats i min kropp är det långsam stavgång som gäller.
      Förbi springer ledigt mycket överviktiga personer som försvinner i fjärran med mina avundsjuka blickar i nacken.
      Men så ser man någon i permobil (heter det väl?) och skäms för sina tankar.
      Människan är som tur är pragmatiker och anpassar sig för det hon kan.
      Men ! Visst fasen skulle jag kunna springa igen. Nu sker det endast i drömmarna.
      Och än tar vi oss fram. Och än följer vårt MFF i med och motgång.

    2. Harald skriver:

      Det där med nervositet inför matcher känner jag väl igen. Ibland kan en hel vecka vara en mardröm.

    Kommentera