• Hem
  • RSS
  •  

    Dags att berätta nr 11.

    Som jag skrev tidigare så blev Bosse Ericsson och jag, som jobbade tillsammans i Kramer Pub, lovade jobb på Kockska Krogen som skulle öppna i september 1967, om vi tog hovmästarjobb på Falsterbohus den sommaren. Det blev en sommar med hårt arbete och med mycken glädje. Jag var gift och hade en dotter. Dottern Lotta har jag kvar. Vi hade lägenhet i Malmö och jag jobbade i Falsterbo mer eller mindre dag och natt. Sommaren var påfrestande för förhållandet, men också väldigt rolig. Det var den sommaren delar av Beatles kom till ”Huset” för att meditera med en indisk guru. Detta hände efter säsongen så jag missade popstjärnorna som ändå inte var några jag hade någon särskild relation till. Vad gäller popmusik är jag okunnig och i stora delar ointresserad. Enstaka stycken uppskattar jag och tar till mig, men inte artister efter Elvis. Sommaren var som sagt arbetsam med långa dagar och stora åtaganden.

    En episod som  inträffade den sommaren kan jag inte undanhålla er.

    Sten Broman som tillbringade alla somrar i sitt liv på Falsterbohus hade samma bord varje lunch. Samma bord som han haft alltid. Han kom prick kl 12.00, inte före inte efter. Alltid med Sydsvenskan under armen. Vid den tiden fanns en äldre dam vars namn jag just nu inte kommer ihåg. Hon hade suttit vid ”sitt” bord i lika många år, men hade med ålder blivit en aning senil och synen hade försämrats. Vid detta speciella tillfälle blev damen placerad vid Bromans bord utan att protestera. När Dr Broman stegar in prick klockan tolv och ser sitt bord ockuperat av damen ifråga stelnar han till och utbrister, ”VEM FAN HAR SATT KÄRRINGEN VID MITT BORD”. Vänder på klacken och lämnar matsalen. Inte särskilt trevligt men så var denne gigant! Jag hade en bra relation till Sten Broman som hans ”tjänare”. Jag gillade honom högt och rent. Jag återkommer till honom i nästa avsnitt.

    2 svar till “Dags att berätta nr 11.”

    1. Carlo skriver:

      Falsterbohus, denna legendariska byggnad.
      Minns att min mor (Skanörfödd 1911) berättat åtskilliga historier om livet där i hennes unga år.
      Och Sten Broman kan man inte få för mycket av. Retade en del men var helt klart en av landets största personligheter.

    2. david skriver:

      Jag är för ung för att ha några direkta minnen av Sten Broman men han verkar ha varit ganska underhållande, undrar hur han hade upplevts idag.

      I öppet arkiv på svt finns avsnittet ifrån gäst hos Hagge, vissa delar är ganska underhållande tex när han dricker öl på Nya Zeeland.

    Kommentera