Efter matchen mellan MFF och IFE.
juni 24th, 2013
Inte vet jag vad det beror på, men jag har sällan varit så glad, ja nästan lycklig som efter matchen ikväll. Efter en skapligt bra första halvlek visste jag inte var det skulle ta vägen och när sen IFE kvitterade just i början av halvleken fick jag liksom många andra onda aningar. Det blev en spännande andra halva där MFF till slut lyckades göra två ett och bärga tre poäng. Detta vet alla redan. Nu kan jag än en gång berätta om mina känslor av lycka efter slutsignalen. Jag lämnade Stadion som siste man. Det har nog inte hänt förut. Jag satt och”sög på karamellen”. En söt karamell. Tre poäng mot ett lag som vi konkurrerar med i toppen. Underbart. Ibland blir jag fundersam över hur man utser matchens spelare. Idag blev det Tokelo Rantie. Gott nock, men planens bäste var i mina ögon Miiko Albornoz! Hamrén! Ta tag i honom innan han blir chilensk landslagsman. Hamad börjar visa form. Mycket bra idag. Undrbart med en treopoängare mot en toppkonkurrent. Bra moral och bra coaching! |