• Hem
  • RSS
  •  

    Onsdag eftermiddag i december.

    Allsvenskan har uppehåll och MFF:s fotbollsverksamhet ligger nere. Spelarna håller igång var och en på sitt håll efter sitt eget program. Den 13 januari är första öppna träningen är det sagt och det är med spänning och oro jag ser fram emot den dagen, Med spänning eftersom vi som är där kommer att få se en ny förstetränare i aktion för första gången. Det gjorde mig ont när beskedet kom att Rikard Norling hastigt och mindre lustigt lämnat sitt uppdrag i MFF. Så här med lite perspektiv så har min besvikelse lagt sig eftersom tränare kommer och går. Det är den ordningen som gäller. Ändå vill jag säga att besvikelsen, jag kan t o m kalla det sorgen, var lite jobbigare än när andra tränare lämnat. Jag saknade inte M Andersson, inte Sören så mycket heller. När det gäller Prahl så hade jag unnat honom att gå efter guldet. Det hade när man ser tillbaka varit det bästa. hans kontrakt gick ut och han hade kunnat gå med flaggan i topp. Eftermälet efter sista säsongen blev lite tråkigt. Klubben var inte riktigt okej med Tom. Åkeby, nja, en mycket trevlig person som väl aldrig kom riktigt rätt in. Sören som jag har viss kontakt med, är en genuint trevlig man.

    Roland Nilsson känner jag mig en aning kluven till. Från mitt perspektiv gjorde han en bra senare period i klubben med guldet som topp. Hans rävspel som kan kallas svek solkar min bild av honom en del. Men guldet tog han.

    Så Rikard. Ett socialt geni, en förförare med stort och varmt hjärta. Jag föll pladask för hans sätt och hans verbalitet och tillgänglighet. Våra träffar med honom i Kommando Kellerman var stunder då man kände hur han andades och älskade sitt jobb och för tillfället MFF. Det var inget blomsterspråk eller sökta metaforer. Det vara raka klara besked i de allra flesta fall. Så sent som åtta dagar innan han lämnade fick han Kellermanpriset och gästade oss på en lunch. Samma Rikard med visioner och besked. Därför blev överraskningen total för de flesta av oss som var med i källaren på Bullen den lunchen, när han lämnade tvärt.

    Nu är Rikard Norling ett trevligt minne med ett guld till föreningen och jag önskar honom därför lycka till. I MFF:s historia en trevlig parentes. Varför han lämnade har jag en egen teori om men avstår att deklarera den. Inte värt att spekulera längre.

    Spänningen innefattar också tankar om vilka spelare som kommer in utöver en redan presenterad. Det spekuleras vilt som alltid vid den här tiden. Exempel. Markus Rosenberg som inte får speltid i sin engelska klubb. Kan han tänka sig att vända hemåt. Argument för och emot far runt i cyberrymden och i andra media. Nu har klubben sparkat sin tränare och Markus får kanske chansen att etablera sig i PL. Om inte, gissar jag att han fortfarande kan hitta klubb utanför Sverige med ett mer lukrativt kontrakt. Skulle det bli så att han kommer hem till Malmö så har han med sig en massa rutin från många år ute. Det kan vara bra. Ett vågspel dock. Concha, rutinerad spelare kom hem och är fast på bänken. Det vill väl inte Rosenberg riskera.?

    I övrigt finns det väl inga realistiska namn som man hör.

    Oron finns för vem som kanske kommer att lämna. Pontus Jansson har mer eller mindre sagt att han lämnar. Lycka till, men på den positionen är det en bra besättning. Johan Dahlin tar kanske chansen, om den dyker upp. Ingen panik. Olsen klarar den platsen. Frågan är om Sixten är klar att vara andreman. Miiko Albornoz kan vi ha sett det sista av i MFF. Ersättare redan klar. Sen kommer oron. Om någon rik norrman rycker i Magnus E så förlorar klubben en nyckelspelare. Med Magnus och Molins har MFF Allsvenskans bästa anfallspar. (Rosenberg). Jag hoppas verkligen att Magnus stannar och spelar CL-kval och sen vinner Allsvenskan igen med MFF. Molins ja. Han vill säkert ut igen. Denne man med en underbar karaktär och ett målsinne som få. Det lyser om honom på plan.

    Ja nu får det va nock!

    God Jul och Gott Nytt År!

     

    Kommentera