• Hem
  • RSS
  •  

    Från en gästbloggare och en vän.

    januari 27th, 2014

    Månfararen som landade på fel ställe

    På Viasat history just nu en TV-dokumentär om James Irwin. Han var den åttonde av de tolv astronauter som vandrat på månen och for dit med Apollo 15. Han var emellertid även en bokstavstroende religiös fanatiker, kreationist, som ägnade en massa år att klättra omkring på berget Ararat för att leta efter Noaks ark.

     

    För att bli astronaut krävs en omfattande utbildning med mycket omfattade naturvetenskaplig utbildning. Det är inget du klarar utan att vara tämligen begåvad. En tämligen begåvad person borde inse att historien om arken är fullständigt komplett osannolik. Enligt det ha regnat i fyrtio dagar och fyrtio nätter så att hela jorden stod under vatten. Det betyder att till och världens högsta berg – Mount Everest – stod under vatten och då hade det fått regna mer än 222 meter per dygn under den tiden. I Europas regnigaste stad, Bergen, krävs det nästan 100 års regn för att komma upp i den volymen. Täcktes bara Ararat räcker det med 129 meter regn per dag – ungefär vad som faller i Malmö under 220 år. Samtidigt sägs det i första Mosebok att vattnet steg i ytterligare 150 dagar. Om det kom rinnande någonstans ifrån – oklart varifrån – kan det ha regnet något mindre men meteorologin går ändå inte ihop.

     

    Dessutom, om jorden hade varit helt täckt av vatten hade tidvattnet blivit mycket kraftigt. Nu bromsas de vid kusterna. Utan kuster hade en jättevåg gått varv efter varv runt jorden månad ut och månad in. Det är knappast troligt att en båt byggd under bondestenåldern eller möjligen tidig bronsålder skulle klara de påfrestningarna.

     

    Dessutom fanns det bara åtta människor på båten och två av varje djur (jag undrar hur koalorna från Australien kom dit …). Hade det varit så hade vi varit mer inavlade än medlemmarna i de små slutna religiösa sekterna (och det säger inte lite). För djuren hade inaveln varit långt värre än vad den är för den svenska vargstammen.

     

    En annan absurd del av historien är att när vattnet sjönk undan kom en duva tillbaka med ett olivblad i näbben. Det betyder att ett olivträd skulle ha överlevt i månader på flera tusen meters djup. Vattentrycket är så högt där att allt levande som inte har speciella anpassningar dör näst intill omedelbart.

     

    Det är makalöst att en religion kan förvrida skallen på en troligen klart begåvad människa så att denne inte inser att berättelsen är ren smörja. Det finns troligen en verklig bakgrund till historien, för ett par tusen år sedan kan det ha skett en jordbävning som ledde till en stor översvämning men någon djävla ark fanns inte. Legenden om en stor översvämning finns även i Gilgamesheposet men i en helt annan variant. Det brukar räknas som världens äldsta litterära verk och är troligen äldre än första Mosebok.

     

    Det finns naturligtvis en rad andra argument mot teorin men dessa avvisade Irwin medtroende kategoriskt. Detta visar hur de bokstavstroende tolkar alla s.k. bevis med utgångspunkten att bibeln stämmer. De är totalt okritiska och tar inte emot de starka invändningarna mot att denna berättelse stämmer. Därför landade astronauten fel när hans bokstavstro förde honom till Ararat.

     

    Något djävla fel är det i skallen på en religiös fanatiker.