• Hem
  • RSS
  •  

    I ”huet” på en gubbe om Malmö förr och nu.

    Malmö är den plats på jorden som jag bott mest på. Det började sent 50-tal. Sen har det varit kortare och längre boenden på olika håll i landet. Skanör, Stockholm, Helsingborg, Åstorp, Göteborg och Veberöd och nu sedan 15 år, återigen Malmö. Det är en stad jag älskat sedan första stund, trots besvärligheter i början med framförallt boendet. Majorsgatan 4 trappor  utan centralvärme och med dass på gården. Det hade inte n’ån särskild charm kan jag intyga.

    Men sta’n har varit härlig och är det fortfarande om än förändrad ur nästan alla synvinklar. När jag ser journalbilder från min första tid i Malmö tror jag inte riktigt att jag varit med om så kolossala förändringar.

    Från att ha varit en ganska homogen stad med stora industrier som sysselsatte tusen och åter tusen i sina fabriker, på varvet och i handel, kom jag tillbaka till Malmö som företagare i liten skala 1981 och såg att förändringar skett men inte så genomgripande som det vi sett sedan dess.

    Vi drev Restaurang Davidshall på Davidshallsgatan. En anspråkslös lunchrestaurang med ett trevligt klientel. Tänker gärna tillbaka på den tiden. Många stamgäster av vilka vissa blev vänner. Nåja, det var inte så att vi skar guld med täljkniv, tvärtom, så vi lämnade efter ett par år för verksamhet på annat håll.

    Så flyttade vi till Malmö igen 1999. Det var som att komma hem.  Hem till ett boende under ombyggnad, bygget Malmö. En del var sig likt men det pågick en alldeles påtaglig förändring av det fysiska Malmö. En ombyggnad i allt högre tempo. Det var nödvändigt, det förstod säkert alla. Om inte ”stadens fäder” agerat vete gudarna hur det gått.

    Vid sidan av denna fysiska, strukturella omdaning ändrades den demografiska sammansättningen av Malmös befolkning på ett par sätt. De tidigare så självklara jobben hade i stora delar försvunnit och det blev svårare att få jobb. En del flyttade ut. Andra flyttade in. Befolkningens sammansättning förändrades under de kommande åren ganska rejält.

    Människor sökte sig av olika skäl till Sverige och Malmö ligger nära kontinenten. Styresmännen kunde inte förutse den ökande tillströmningen av flyktingar och andra invandrare. Detta har förorsakat problem med försörjningen av bostäder, skolor, förskolor och annan social service eftersom delar av de invandrade är svaga grupper den första tiden i ett nytt land och i ett nytt sätt att leva.

    De är inte avundsvärda men man kan gratulera de som kommit och sluppit krig och annat elände i sina hemländer. Men med en svag arbetsmarknad med få jobb som direkt kan gå till grupper som inte har språket och inte riktigt hittat sin roll i det nya landet så uppstår det svårigheter, framförallt för de som är utsatta.

    Konsekvenserna av det jag skriver är att Malmö står inför en ganska rejäl utmaning för att klara av att lösa dessa problem. För visst är det problem.

    För egen del har jag hela tiden under de senaste åren med ökad invandring hävdat att det på lång sikt kommer att gagna Malmö och malmöborna på lite längre sikt. Har väl för det mesta fått medhåll av en majoritet av kamrater och bekanta jag diskuterat frågan med.

    På senare tid har jag dock tyckt mig märka en omsvängning. Jag tolkar det som att allt fler tittar på Malmö med skepsis. Kommer vår stad att kunna handskas med det faktum att staden fått ta emot oproportionellt stor del av nyanlända jämfört med de flesta andra kommuner i landet?

    Ofta hör jag invektiv såväl mot politiker ”som går i filttofflor” som mot de invandrade och deras familjer. Högljudda röster pekar på än den ena och än den andra misshälligheten i hanteringen av de invandrade och deras situation. Påståenden om missförhållanden som sällan går att få bekräftade. I delar alltså ryktesspridning.

    För egen del vill jag verkligen inte blunda för besvärligheterna som de facto finns. Men jag har som medborgare rätt att ställa krav på att myndigheter – i form av kommunala instanser, från olika politiska partier och andra intressenter – förmedlar korrekt information i ämnet.

    Berätta om vilka mått och steg ni vill vidta, visa med siffror och andra fakta vilka problemen är. Redovisa vilka konkreta åtgärder som krävs för att Malmö inte skall bli ett fäste för politiska riktningar av ett slag som inte jag önskar mig!

    Jag tror fortfarande att det som idag ses som problem av ganska många på sikt kommer att berika och utveckla vår stad. Nu är jag ingen politiker utan en iakttagande, pensionerad medborgare som tittar på mitt Malmö en alltmer framträdande rynka mellan ögonbrynen.

     

    9 svar till “I ”huet” på en gubbe om Malmö förr och nu.”

    1. Carlo skriver:

      ”Var är du ifrån?” Är en vanlig fråga när jag träffar obekanta personer.
      Från Kristianstad, svarar jag då av det naturliga skälet att det är där jag bor och har gjort sen 1961. MEN! Alltid med det lilla tillägget : Men jag är född och uppvuxen i Malmö. Varför? Kanske för att det är den staden som har format mig. Kanske för att jag tycker det är lite ”finare” att vara Malmöit.

      Men är jag Malmöbo idag? Nja. Visst, mina barndomskvarter finns kvar. Många andra platser är också relativt orörda. En del krogar, affärer och caféer påminner än om mitt gamla Malmö. Bussarna är gröna och fotbollsfärgen himmelsblå.
      Men populationen är långt ifrån den ”renrasiga” skånska slättmänniskan som syntes i staden en gång i tiden.
      Skulle en tidigare generation än min återuppstå och slagit upp ögon kring Möllan hade de omöjligt kunnat identifiera vilken stad de befann sig i. Jo, om de såg den där statyn av Axel Ebbe.

      Som Sven antyder så går diskussionens vågor höga om Malmö nu är en mångkulturell storstad med alla dess möjligheter , eller har blivit en stad där utanförskap och gängkriminalitet ger staden ett dåligt rykte?
      Vad vet jag? Sanningen ligger kanske som så ofta mittemellan?

      Tror att man måste bo i en stad för att kunna upptäcka den nuvarande stadens själ. För att möjligen kunna avslöja det politiker eventuellt döljer eller sopar under mattan.

      När min mor gick bort försvann en naturlig övernattningsplats för mig i Malmö.
      På något sätt klipptes Malmös navelssträng av. Blev en stad som jag gästar då och då om än med en stor samhörighetskänsla.

      Nu är Malmö för mig Malmö FF. I klubben MFF finns hjärtat till staden.
      Och jag menar att Malmö FF är det viktigaste för samhörigheten i en stad som förändrats kanske alltför snabbt. I MFF kan nya Malmöbor samsas med oss gamla gubbar som legat bakom målet på IP.
      Malmö FF har en viktig roll gällande stadens integration.
      Den att vi är alla Malmöbor.
      För Malmöbo är jag lite grann ändå trots avklippt navelsträng.

    2. Martin skriver:

      Jag känner inte igen mig i din beskrivning Sven. För mig känns Malmö bättre och trevligare än tidigare. Och det blir bara bättre och bättre! Jag tycker också att de flesta malmöbor verkar älska sin stad. Det är sällan jag hör något negativt.

    3. svenliljegrensr skriver:

      Martin/ Där ser man hur olika man kan uppleva. Men jag tror du har skygglappar om du inte ser bostadsbristen, den alldeles för stora arbetslösheten och skolans alldles uppenbara problem att leva up till uppsatta mål.
      Själv älskar jag Malmö, om det nu inte framgick av mitt inlägg. Med hela mitt hjärta.
      Det är nog därför jag skrev inlägget.

    4. Martin skriver:

      Sven/ Visst är det problem med bostäder, jobb och annat. Att vi exempelvis inte bygger tillräckligt med bostäder ser jag mer som politiska problem. Viljan finns inte, och har inte funnits på länge. Jämför med den handlingskraft tidigare generationers politiker hade för att lösa problem. Idag lever vi i ett nyliberalt samhälle tyvärr. Vem vet, Malmö kommer kanske än en gång att gå i spetsen för en ny politik och ett bättre samhälle.

    5. svenliljegrensr skriver:

      Martin/
      Det jag pratar om är bara politik.Det är ett skifte i hur vi handskas med samhället eftersom de problem jag pekade på är enbart politiska. Jag har skrivit till min politiker. Den jag valt. Alla borde göra det. Politikerna får inte tro att de vet hur det är. Det måste vi berätta, vi som lever med politikens verkningar!
      Skola, bostäder sjukvård. ordningen på gatorna. O s v, o s v.
      Det borde inte vara svårt att samla en politisk majoritet för att lösa de uppenbara problem som vi ser varje dag.

      Vi som medborgare måste vakna upp och ställa det verkningsfulla kraven.

    6. Gunnar Lundh skriver:

      Svens kåseri om sin stad verkar vara en reflektion över en stad i förvandling. Att samhällelig utveckling – överhuvudtaget – har stora konsekvenser, är obestridbart. Allt från materiella ting som försvinner eller förändras, till infrastruktur, fastighetsbestånd, arbetsmarknad och till det mest brännbara och påtagliga – invandringen.

      Och därmed, för att undvika att bli kallad rasist och lida av fobi, avslutar jag redan där. Men informerar om att jag är för invandring och emot invandring.

      Välkommen alla som berikar vår kultur (i begreppets goda betydelse), som respekterar mänskliga rättigheter, demokrati och sekularism. Och ni andra, som betraktar kvinnan som en åsna, som har homofobier, som vill införa religiösa regelsystem i det offentliga och som vill motverka yttrandefrihet och andra mänskliga rättigheter, ni kan vända i dörren.

    7. Gunnar Lundh skriver:

      Med hopp om att denna länk fungerar. Strukturer av detta händelseförlopp stämmer med min frus berättelser från en skola i Göteborg, där hon varit lärare i 25 år.

      Bara att läsa.

      http://www.christinaclaesson.se/skola/helvete.htm

    8. Martin skriver:

      Sven/ Under de senaste decennierna har tilltron till politikens möjligheter gradvis minskat. Detta då liberalerna fått ett allt större inflytande, inte bara i Sverige utan också internationellt. Om en ungdom idag saknar jobb eller eget boende så ses det som ett personligt och individuellt misslyckande. De måste börja inse att det finns tusen och åter tusen som är i samma situation och att de tillsammans kan göra något. Det jag vill säga är att det inte räcker med att prata med sin politiker, utan vi måste även prata med varandra. En stor mobilisering helt enkelt.

      Gunnar Lundh/ Det stora hotet mot mänskliga rättigheter och demokrati i Sverige idag kommer från nazister och fascister.

    9. Harald skriver:

      När jag lämnade barndomsstaden Malmö för Göteborg och sedan Lund 1972 kändes det som väldigt definitivt. Malmö var en illa medfaren deprimerad industristad på nedgång. I många år såg jag som lundabo på Malmö och dess problem och fann staden ointressant – fotbollslaget undantaget. Sedan lämnade jag Skåne och har bott norr om riksgränsen sedan december 1987. När jag om några flyttar him igen blir det Lund, mina närmaste bor där, jag har ingen släkt kvar i Malmö.

      Likväl tycker jag nu bättre om Malmö än vad jag någonsin gjort tidigare. Det som ändrade mitt förhållande till Malmö var att en gammal tonårsflamma letade reda på mig och vi hade en relation under ett par år. Då blev det täta turer till Malmö och hon lärde mig att se 2000-talets Malmö och upptäcka (nästan) alla dess kvaliteter.

      Det som Gunnar Lundh skriver är mycket klokt. Mångfalden är som jag ser det Malmös styrka och Malmös problem. Det finns en variation i Malmö som inte finns vare sig i Göteborg eller Stockholm (jag kan båda städerna) men bristerna i integration är ett allvarligt problem. Att vara antirasist betyder inte kravlöshet för mig. Ska man bo i Sverige gäller vår syn på kvinnan och vår syn på lagar. Skatter ska betalas.

      Både Göteborg och Stockholm är starkt segregerade. Stockholm allra värst. Malmö är inte särskilt segregerat, därför blir konflikten mellan kulturerna väldigt stark i mötena. Mitt ex i staden var för övrigt en oförblommerad rasist, det var hennes sämsta sida.

      Malmö är den enda stad där jag äter snabbmat. Som given medlem av slow-foodrörelsen har jag aldrig köpt en hamburgare (däremot smakat och tyckt vara menlöst), smakat kebab en gång (det räcker) men i Malmö tar jag gärna en falafel. Jag älskar att under mina besök hemma trava runt och upptäcka alla små fina miljöer, testa krogar och affärer.

      Genom att det är billigare i Malmö centrum än i Stockholms centrum finns det ett helt annat och mycket bredare utbud av specialbutiker i Malmö än i exempelvis Stockholm. Några gånger per år dyker jag exempel in i favoritbutiken Rågers Antik & Design nära Davidshallstorget och kompletterar min porslinsserie och min glasserie. En sådan butik finns inte i centrala Stockholm, den klarar inte hyrorna.

      I Stockholm har jag upptäckt att Malmö numera har ett ganska gott rykte bland de som vet något. Folk som har vänner där får rapporter om en stad som överraskar, här är talesättet att ”Göteborg är en stor småstad, Malmö är en liten storstad”. Utflyttade 08-or trivs.

      Om några år dyker jag upp vid staketet. Vi ses himmelsblå vänner!

    Kommentera