På vårkanten 1947, då allsvenskan kommit igång, hade jag min far sjömannen, Sven Oskar, hemma från sjön. Jag hade fått en lillasyster i november 1946. Far stannade hemma och jobbade tillfälligt med något annat, vad har jag glömt. Han var då med i ett tipsbolag som tippade stryktips. ”12 rätt på tipset var drömmen”.. Det var Ture Lundqvist, Gustav Swärd och far som hade var sin tredjedel. En fjärde kamrat lämnade bolaget till just den här helgen då gubbarna prickade in ”Tolvan”. I en tid då det var knapert och att föräldrarna var i färd med att bygga eget hem var det välkomna slantar. Juat nu skall jag inte gå ed på hur mycket pengar det rörde sig om. Jag har ibland i min barnsliga fantasi trott att far fick 12000 kronor, men det är nog mera troligt att man delade på beloppet och att fars del blev 3000 kronor. Med lite perspektiv på vinsten kan jag berätta att mina föräldrar byggde eget hem med tomt betald och allt färdigt för 27.000. Nåväl, 3000 kronor var ett rejält tillskott och far överraskade med att köpa en fabriksny ljusblå Monark herrcykel. Det hindrade inte en lycklig, snart åttaåring, att använda nyheten genom att stå under ramen och cykla på det viset. Ny cykel är stor lycka om man är dryga sju och fram tills dess cyklat på en liten cykel med massiva däck utan fotbroms och frihjul. Ärvd efter en kusin Laila Severin! Den gick att använda men det var en stor revolution i mitt cykelliv när Monarken(Kungen) kom. Jag kan berätta att en cykeltur till Simrishamn t o r på grusväg med den lille var ingen sinekur!

I sammanhanget kan jag berätta att i november 1946 föddes och döptes min lillasyster, Kristin. förutom glädjen över en syster fick jag vid hennes barndop äta Kokt höns med ris och currysås! Det har ett outplånliga intyck i mitt kommande matliv. Jag vill påstå att jag äter någon curryrätt så gott som en gång i veckan!

Ps Monarken hängde med ända in på 80-talet.

Min kaffesump berättade flera saker inför den gångna veckan. När jag tittade igår såg inget värt att förmedla. Men ett par saker ser jag fram emot.

• Båda mina barn fyller år den tredje februari!
• MFF vinner idag mot Nord Själland. Jag har för avsikt att ta mig till Köpenhamn för att kolla om pågarna sköter sig. Det blir 3-1 till MFF. Wilton, Ofere och Daniel L gör mål!
  
• MFF kommer inte att sälja någon spelare innan transferfönstret stängs, och det är väldigt positivt!
• MFF:s serbiske mittfältare Miljan M kommer vara med fullt ut på träning i veckan!
• För övrigt kan jag berätta att med hjälp av en god vän och MFF-kamrat är Ikeabyrån hopskruvad och på plats! Tack R! Han behövde inte ens handräckning. Knappt ens ritningen! Respekt!
  

Den historien jag skall berätta är alldeles sann. Mina föräldrar Sven Oskar och Iris födda 1909 och 1918 träffades i Borrby Folkets Park 1937. Min far var redan befaren sjöman och hemma mellan två båtar. Min mor piga hos ett lärarpar i Borrby. Norlanders. Sven hade sett stora delar av världen. Runt Godahoppsudden under segel. På grund på Stora Barriärrevet under en julhelg. Ja, ni fattar. Iris, däremot, hade antagligen inte ens varit i Ystad!

Min far var inte den mest talträngde person jag träffat. Han övervinner dock sin blygsel, bekräftad, och bjuder upp min mor.

Kom ihåg att detta var i Borrby 1937.

Han bjöd upp till en tango. ”Det var på Capri vi mötte varandra”. En stunds tystnad. Fars raggningsreplik blev.

Har du varit på Capri!?

Mor mindes aldrig vad hon svarade. Om jag kände henne rätt så bligade hon oförstående, men nu sitter jag här och skriver om saken.

Möjligen har jag redan bloggat om detta men ”so be it”.

• I min värld blir det Falukorv med pepparrotssås, Pressad potatis och kokta morötter till middag idag.
• I början av maj skall vi bli farföräldrar. då skall jag omedelbart anmäla henne, Iris, som medlem i MFF. Tänk att få silvermärket vid 25-årsålder! Då skall jag också ställa mig på balkongen och sjunga ”När lillan kom till jorden det var i maj när göken gol” Det blir en del resor till Stockholm i fortsättningen och inte enbart på fotboll. Det är så roligt!
  
• Den 6 mars blir det baluns med anledning av MFF:s 100-årsjubileum. Den går av stapeln på restaurang 1910 på Swedbank Stadion. Det skall också bli kul.
• Vad gäller MFF så verkar det nu klart hur föreningens styrelse kommer att se ut efter årsmötet. Valberedningens förslag finns att läsa på mff.se . Det verkar vara ett genomarbetat förslag som enl mig har goda möjligheter att få majoritet på samtliga poster vid årsmötet den 18 februari på Restaurang 1910. Eventuella motförslag på årsmötet måste verkligen hålla väldigt hög klass om man skall rubba mötet. Årsmöten har normalt sett stort förtroende för den sittande valberedningen, och jag tror det blir odramatiskt. Möjligen dyker det upp något motförslag, men de som arbetet med valberedningen har fått sina krav tillgodosedda så där blir det nog lugnt. Gott så! Demokratin har satts på prov visat sig fungera!
• Vidare mff-relaterat, så tippar jag att Joseph Elanga återvänder till MFF för ytterligare en period. Detta om inte hans agent, den så omtalade Oliver Cabrera, ställer ohemula krav. Men han förstår nog att Joseph nog kommer att tjäna på att skriva ett vettigt kontrakt med den klubb han blev svensk mästare 2004. För mig, som sett honom genomföra några träningar, är han hjärligt välkommen.
• Se kan jag inte undvika katastrofen i i Karibien. Haitii borde adopteras av 2-3 länder som tar hand om återuppbyggnad av landet. Dessa länder borde koncentrera allt sitt bistånd till  det katastrofdrabbade landet. Efterskänk örikets statsskulder och ge landet en chans. Nu spretar hjälp och bistånd åt alla håll.
• I världen på närmre håll , nämligen i Sverige, förvånas jag över den partiledardebatt som hölls i Riksdagen igår. Man blir beklämd över vilken låg nivå den håller! Men ett folk har de politiker det förtjänar! Så är det!
• Lite MFF till. Den sportsliga organisationen kommer att presenteras i nästa vecka. Utifrån set ser det ju ut som att man skall ersätta Hasse Borg som skall avveckla sitt jobb och Hans Gren som varit Roland Nilssons vapendragare i två år i MFF. Det verkar ju inte så svårt om man tittar hastigt på saken, men jag undrar om man  från MFF:s   ersätter dessa två rakt av. Det blir en förändring som blir mer än så. Förändrade ansvarsområden och en internrekrytering till en organisation i förändring. Ta vara på den kompetens som finns i föreningen. Ibland ser man inte skogen för bara trän! Nu skall det sägas att detta är mina funderingar baserade på det faktum att det inte hörts något namn som är aktuellt som ersättare för de två jag har nämnt! Det kanske är bra även ur ett ekonomiskt perspektiv.
  

I samband med att det kanske är sista gången jag nollar, men även om jag skulle vara med när jag fyller 80 är det inte säkert att jag har ork och lust att ställa till med ”gille”.

När man pratar ålder säger man ofta att ”man är inte äldre än man känner sig”. Det kvalificerat skitsnack. Ibland känner jag mig som 27  fastän jag är 70. Det är så att dagsformen bestämmer hur gammal man känner sig. Nu pratar jag om det mentala tillståndet. Vad gäller det det fysiska tillståndet så är det i mitt fall inte tal om annat än att jag är 70, men ibland jag känner mig mer som 80+. Jo, jag vet att träning och rörelse hjälper och att jag borde träna men det är en sak att förstå en annan sak att komma igång. Jag har så svårt med den saken.

Jag har kommit underfund med att om jag pratar och för samtal med yngre personer och då menar jag betydligt yngre gör att jag, kanske bedrägligt, själv känner mig yngre, mentalt. Jag tror nämligen att man ”blir äldre” om man inte alls förstår de som är från yngre generationer. Nu är det ju inte helt lätt att komma till tals med unga människor men utöver familj har faktiskt nätet varit till hjälp. Genom msn och olika forum och min egen blogg får jag direkt kontakt med ungdomar, och det har hjäpt mig att förstå hur ungdomar tänker. Kanske lite flum, men det känns så för mig. Faktum kvarstår 70 är en siffra som väckte obehag hos mig när dagen inföll,men att träffa så många familj och vänner på en dag var mäktigt och kommer att följa med mig som en av de mest minnesvärda dagarna resten av livet hur långt det nu blir!

Än en gång, tack alla för den dagen!

Ikväll blev det  Wienerkonsert  med Malmö Symfoniorkester i Konserthuset. .Lättlyssnat med straussmusik. Under tiden kan man låta tankarna gå eftersom lyssnandet inte kräver så mycket. Avslutninngen var den så välkända ”An der schönen blauen Donau”.

Den melodin får mig att tänka på två saker.

1.I Kubericks film ”2001, ett rymdäventyr” finns det in tio minuter lång inledningscen där inga andra ljud hörs än ljud från de apor som befolkar ”scenen”. Tll slut lär sig aporna att använda benknotor som vapen som de använder mot varandra. När slutligen en apa klarar att döda en annan apa slungar han i ren lycka upp knotan i luften till ackompanjemang av ”Sonnenaufgang ” ur ”Also sprach Zarathustra”. Mäktigt. Så blir det tyst och i nästa scen ser man ett rymdskepp och ur tystnaden ljuder just straussvalsen! Ett fantastiskt stycke film. Jag hoppas ni sett filmen. Om inte, gör det!

2. Straussvalsen är lång, vilket får mig att minnas ett barndomsminne. Jag hade en farbror, Nisse, som fyllde fyrtio och det var fest . Jag och min kusin Jan  låg under ett bord i ”salen” där det dansades och Jans far, Nisse dansade med min mor, Iris. Jag uppfattade eller fick berättat att Nisse inte var så förtjust i dans, i detta fall en vals,så när han tyckte det det drog ut på tiden sa han, ”Det var en jävla vals så lång”. Det var straussvalsen idag.

Tack alla som som kom och hörde av sig!

Inför tisdagens mottagning på Blå Båten då jag skall fira min 70-årsdag, är det en del att pyssla med. Goda vänner och framför andra hustru Ingrid är fantastiska, erbjuder hjälp med än det ena och än det andra. Tackar och bockar.

Lite fjärilar i magen märker jag av;skall maten räcka, skall mängderna vin och öl och alkoholfria alternativ räcka!

För 15 år sedan då jag var aktiv hade jag inte tvekat, nu står jag och tittar på inköpslistorna och våndas en aning! Men ddet är ju vänner och släkt som kommer så det skall nog ordna sig!!

Avstamp 16.00 sen håller vi på!

Jag har engagerat en duktig jazzmusiker m mellan 17.00 – 19.00. Spike Botterill!

Jag önskar er som känner mig och har lust! Välkommen!

Detta är Johan Lijegren, min brorson som drivit Svea de senaste tre åren tillsammans med sin vän och kompanjon, Simon Holmgren. Båda två kockar med ett imponerade CV. Igår på kvällen gjorde vi vårt sista besök på Svea. Pågarna har sålt och går vidare i andra karriärer. Jag har varit där många gånger och njutit bl a av deras fantastiska kalvlever och carpaccion. Dessa kommer jag att sakna.

Lycka till i fortsättningen.

En liten sak till jag vill gärna ta åt mig en del av deras framgångar. Båda började sin matlagningsbana hos mig, inte för att det jag lärde dem betyder så mycket idag, men jag tror att min entusiasm vad gäller matlagning kanske smittade av sig på dem. Om det är så blir jag glad och stolt!

När man som jag har mycket egen tid, så far tankarna vida kring och allt oftare tillbaka i tiden. Jag antar att det har en hel del med åldern att göra eftersom det mesta ligger bakåt i tiden. Det som ofta dyker upp är barndomens och tonårens språk, det språk som var mina föräldrars och bygdens språk. Många av er som läser här vet om att jag är barnfödd i Borrby på Österlen. Ibland dyker det upp ord som jag inte använt eller hört på 55-60 år. Det som dök upp idag var

”Kransehosad”

(uttalas med långt a i början)!)

Jag har aldrig skrivit ordet så stavningen är högst osäker.

Någon som använt det nån gång?