Jag kommer ofta i sällskap med vänner och bekanta i diskussion om invandringen och effekterna av denna. Först som sist; jag ser att det finns problem i samband med den omfattande invandring av olika slag vi haft i landet under flera decennier. Det kan vara så att den blivit för omfattande som en följd av den generösa invandringspolitik regeringarna som suttit vid makten fört. Det är det nu inte så mycket att göra något åt. Vad jag förstår är nivån på antalet invandrade i nivå med de internationella åtagande Sverige anslutit sig till.

Jag skall prova med att göra ett påstående. I Malmö är invånarna under tjugo till 50% av utländsk börd. Om jag skall våga mig på en spaning 25 år in i framtiden. Då är dessa personer mellan 25 och 45 de som till stora delar skall bära upp samhället. Jag tror i o f s att en ansenlig del av de ursprungliga 50% har flyttat vidare i världen, men ändå. De allra flesta är antagligen kvar. Mänskligt att döma kommer de också att vara delaktiga i ”samhällsbygget” också vad gäller hur vi styr Malmö och landet också för den delen.

Det kommer också att innebära att gruppen jag pratar om inte kommer att känna sig utanför utan som en normal del av samhället. Det är vid den tidpunkten, på ett ungefär, när det som idag kan uppfattas som ett problem kan komma att bli en tillgång. Om jag inte kan tro på detta och jag har fel blir det jobbigt!

Med detta sagt vill jag påpeka att jag ser stora problem om Malmö på ett eller annat sätt tvingas ta emot än fler invandrare/flyktingar än vi gör nu. Det är inte bra varken för oss som bor här eller för dem som kommer.

Det vore klokt om övriga Sverige förstå att ytterligare invandring till Sverige bör fördelas över de delar av landet som inte tagit samma ansvar som Malmö.

Kommando Kellerman. Logga. En del av er har hört om den kamratföreningen. Det föreställer en räv vid staketet sittande på Kellermanbänken!

På fredag delar Kommandot ut det årliga priset vid lagets träning på förmiddagen.

Tredje pristagaren. De tidigare är Leif Engqvist och Daniel Andersson!

Idag tittade jag lite extra på provspelarna. Erkänner att det är svårt att göra en korrekt och rättvis bedömning. Idag tyckte jag att Krafth och Ayanda stack ut lite av de fyra. utöver det tyckte jag att Tronê visade ett väldigt bra rörelsemönster utan boll. Någon kan nog få kontrakt.

Utöver det kan jag inte låta bli att imponeras av Helander. Lugn och säker. En klippa. Sudic kom promenerande. Deltart nog inte fullt ut förrän efter nyår, men tongångarna är positiva inifrån gruppen vad gäller Jasmin. Håller alla tummar.

Under träningen hade man ett pass där två anfallare ställdes mot två försvarare. nere hos försvarsbesättningen parkerade Danne. Intog tränarpose och börjar väl långsamt växa in i den rollen. Det skall bli mycket spännande att följa hans kommande tränarkaraktär.

Kommer att tänka på att nog saknades Wilton idag.

Arbete med att hitta spetsvärvningar pågår säkert. Både bland de som är i bosmansituation och kontrakterade.

Det lär bli ett träningsläger till våren i garanterat varmt klimat. Framskridna förhandlingar!

Det saknades en del spelare varav en del är på landslagsuppdrag.

De kommande träningsmatcherna kommer att bli intressanta. Kanske kommer vi att få se någon eller några överraskningar där.

Den här helgen har varit intensiv och härlig. Traditionell gåsmiddag. Goda vänner från Göteborg Klas, Louise, Gunnar, Yvonne och Brita. Utöver det vår gode engelske vän David. David kom med flyg från Manchester i fredags. Hämtade på Kastrup. Han bor traditionellt på Teaterhotellet, så också den här gången.

Det blev ett besök på ”Bullen” med ett par pilsner och en liten bit. Jag åt friterad ansjovis med bearnaise och friterad persilja. En klassiker från 60-talet. prova ni som inte redan gjort det!

Senare på kvällen. Atmosfär. Lysande som vanligt. Värt att nämna var den lilla överraskningen man får när man börjar. En champinjoncappuccino med pata negra! Så jäkla gott! Resten var också utmärkt, som vanligt! Fullt hus!

Frukost på Teaterhotellet!

Lördag lunch på Johan P vid Lilla Torg. Sex ostron och sedan gravad lax med dillstuvad potatis.

Förberdelser och sedan den sedvanliga gåsmiddagen. Soppan i år blev en soppa på musselbuljong med räkor, musslor och räkor. Gås med tillbehören och ett avslut med en äppelkaka som Ingrid gjort men utan kanel i år. Kardemumma gjorde den lite extra och annorlunda.

Frukost på teaterhotellet.

Lunch idag på Brogatan med Gubbröra och sedan en Wienerschnitzel. Bra! Servitören var den trevligaste på bra länge!

Lämnade David på Kastrup.

Har nog lagt på mig nåt kilo! Det är det värt.

Om jag lever och har hälsan blir det samma upplägg nästa år!

I olika sammanhang uttrycks missnöjdhet, ilska, avsky och t o m vad som skulle kunna betraktas som ”hat” mot spelare som väljer att inte fortsätta i i MFF. Detta är mest uttalat när spelarna varit i klubben sedan tonåringar, tidigare tonåringar. Det senaste exemplet är Agon Mehmeti. Det finns ingen gräns för hur en del personer tar heder och ära av spelare som vill vidare. För egen del ser jag det som väldigt svårt att fördöma en spelare som ser till sin egen framtid. MFF har bidragit till deras utbildning. En del av spelarna som lämnar har lämnat avtryck och hyllats. Hur kan jag ta avstånd från en spelare som jag sett prestera och göra sitt bästa för MFF och sedan inte kan komma överens om en fortsättning. Jag sitter inte med i kontraktsförhandlingarna. Kan inte bedöma bud och motbud.

Senast är det målvakten Dusan Melicharek. En kapabel målvakt i sina bästa år som väljer att ta ett steg vidare i karriären, Han är tvåa bakom Johan Dahlin och blir ”ryktesvis” erbjuden förstemålvaktsjobbet i Djurgårdens IF. Jaha. Sen då!

Jag önska dessa spelare lycka till och önska dem det bästa och hoppas att de gjort en riktig bedömning.

Sen kan jag hitta exempel på övergångar som irriterat, men jag väljer att inte ödsla energi på dessa.

Se framåt och var beredd på att några av våra framstående spelare lämnar under omständigheter som en och annan inte hart förståelse för.

Välkommen till ”du sköna nya ””(fotbolls)värld”.

”Money talks, bullshit walks!”

Nu ser jag fram emot nya friska spelare till MFF. Sen vill jag har någon rutinerad kraft på mittfältet. Ge mig en  gra(h)n klädd i ljusblått i julklapp!

Klar med första besöket på Restaurang Rebell på Friisgatan. Första men inte sista gången. Minimalistisk inredning på gränsen till kall. Trevlig betjäning och oklanderlig mat. Prova. Inte ”billigt” men i stort sett prisvärt. Begränsat vinsortiment. Inget rött under 300:-. Lite i överkant.

Imorgon, gissar jag på en dag som kommer att antingen glädja mig oerhört eller gör a mig tveksam.

Jag hyser stort förstroende för Rikard N och jag utgår fråna att han presenterar sin assistent imorgon.

Jag tror efternamnet slutar sson. Take your pick!

Jag har två favoriter!

MFF åker till Örebro för att bärga fjärdeplatsen i Allsvenskan. Bronsmedaljerna. Väger kanske inte så tungt men med lite heder i behåll.

Säsongen ser ut att bli något sämre än vad jag trodde. Men luttrad är man som supporter till MFF. Det blir bättre nästa år. ÖSK – MFF. Att det pågår diskussioner är naturligtvis självklart. Jag hoppas på ett par ess. Ågren ligger raklång i selen med hjälp av Vito.

Jag vill gärna ha en lillejulaftonspresent som den gången Afonso Alves presenterades dagen före Julafton. Ett par av den kvalitén skull sitta som en smäck.

Nästan mer än vad man tål. Det är helt jäkla underbart att Rikard och ahns pågar rett de senaste tre matcherna. Tre raka 1-0 med stor rotation i truppen, En seger mot ett lag som låg före i tabellen.

Idag mötte vi ett lag som alldeles objektivt inte var särskilt bra. Men jobbet skall göras! Det gjorde man

Matchen mot DIF. Omspelsmatchen ni vet. DIF är sedan 1964 det lag jag har svårast för. Extra glädje för mig med den säkra segern som borde varit självklara 3-0. Matcherna mot DIF blir tuffa matcher nästa år.

På plan förstås men även på läktarna. Med alla hot jag läst från DIF-supportrar mot oss från Malmö, så lär jag missa matchen på Olympiastadion nästa år. Synd. Allsvenskans godaste korv!