Malmö är den plats på jorden som jag bott mest på. Det började sent 50-tal. Sen har det varit kortare och längre boenden på olika håll i landet. Skanör, Stockholm, Helsingborg, Åstorp, Göteborg och Veberöd och nu sedan 15 år, återigen Malmö. Det är en stad jag älskat sedan första stund, trots besvärligheter i början med framförallt boendet. Majorsgatan 4 trappor utan centralvärme och med dass på gården. Det hade inte n’ån särskild charm kan jag intyga.
Men sta’n har varit härlig och är det fortfarande om än förändrad ur nästan alla synvinklar. När jag ser journalbilder från min första tid i Malmö tror jag inte riktigt att jag varit med om så kolossala förändringar.
Från att ha varit en ganska homogen stad med stora industrier som sysselsatte tusen och åter tusen i sina fabriker, på varvet och i handel, kom jag tillbaka till Malmö som företagare i liten skala 1981 och såg att förändringar skett men inte så genomgripande som det vi sett sedan dess.
Vi drev Restaurang Davidshall på Davidshallsgatan. En anspråkslös lunchrestaurang med ett trevligt klientel. Tänker gärna tillbaka på den tiden. Många stamgäster av vilka vissa blev vänner. Nåja, det var inte så att vi skar guld med täljkniv, tvärtom, så vi lämnade efter ett par år för verksamhet på annat håll.
Så flyttade vi till Malmö igen 1999. Det var som att komma hem. Hem till ett boende under ombyggnad, bygget Malmö. En del var sig likt men det pågick en alldeles påtaglig förändring av det fysiska Malmö. En ombyggnad i allt högre tempo. Det var nödvändigt, det förstod säkert alla. Om inte ”stadens fäder” agerat vete gudarna hur det gått.
Vid sidan av denna fysiska, strukturella omdaning ändrades den demografiska sammansättningen av Malmös befolkning på ett par sätt. De tidigare så självklara jobben hade i stora delar försvunnit och det blev svårare att få jobb. En del flyttade ut. Andra flyttade in. Befolkningens sammansättning förändrades under de kommande åren ganska rejält.
Människor sökte sig av olika skäl till Sverige och Malmö ligger nära kontinenten. Styresmännen kunde inte förutse den ökande tillströmningen av flyktingar och andra invandrare. Detta har förorsakat problem med försörjningen av bostäder, skolor, förskolor och annan social service eftersom delar av de invandrade är svaga grupper den första tiden i ett nytt land och i ett nytt sätt att leva.
De är inte avundsvärda men man kan gratulera de som kommit och sluppit krig och annat elände i sina hemländer. Men med en svag arbetsmarknad med få jobb som direkt kan gå till grupper som inte har språket och inte riktigt hittat sin roll i det nya landet så uppstår det svårigheter, framförallt för de som är utsatta.
Konsekvenserna av det jag skriver är att Malmö står inför en ganska rejäl utmaning för att klara av att lösa dessa problem. För visst är det problem.
För egen del har jag hela tiden under de senaste åren med ökad invandring hävdat att det på lång sikt kommer att gagna Malmö och malmöborna på lite längre sikt. Har väl för det mesta fått medhåll av en majoritet av kamrater och bekanta jag diskuterat frågan med.
På senare tid har jag dock tyckt mig märka en omsvängning. Jag tolkar det som att allt fler tittar på Malmö med skepsis. Kommer vår stad att kunna handskas med det faktum att staden fått ta emot oproportionellt stor del av nyanlända jämfört med de flesta andra kommuner i landet?
Ofta hör jag invektiv såväl mot politiker ”som går i filttofflor” som mot de invandrade och deras familjer. Högljudda röster pekar på än den ena och än den andra misshälligheten i hanteringen av de invandrade och deras situation. Påståenden om missförhållanden som sällan går att få bekräftade. I delar alltså ryktesspridning.
För egen del vill jag verkligen inte blunda för besvärligheterna som de facto finns. Men jag har som medborgare rätt att ställa krav på att myndigheter – i form av kommunala instanser, från olika politiska partier och andra intressenter – förmedlar korrekt information i ämnet.
Berätta om vilka mått och steg ni vill vidta, visa med siffror och andra fakta vilka problemen är. Redovisa vilka konkreta åtgärder som krävs för att Malmö inte skall bli ett fäste för politiska riktningar av ett slag som inte jag önskar mig!
Jag tror fortfarande att det som idag ses som problem av ganska många på sikt kommer att berika och utveckla vår stad. Nu är jag ingen politiker utan en iakttagande, pensionerad medborgare som tittar på mitt Malmö en alltmer framträdande rynka mellan ögonbrynen.