Innan söndag kommer ett reviderat allsvenskt tips. Ett par saker har hänt, och något till kommer säkert att hända, som gör att jag kommer att ändra på någon eller några positioner i tabellen.
Som vanligt börjar mina premiärnerver spöka. Resan till gaismatchen skall bli väldigt spännande.
Någon påpekade på ett forum att MFF haft lite tur i lottningen. De första bortamatcherna kommer av allt att döma att spelas på planer som är fullt godtagbara. Vår egen förstås, men även premiären mot Gais verkar ju bli okej.Sen plast som ju är att föredra framför ”fotbollsåkrar”.

Stående Curt Mårtensson. MFF:s valberedning och Fotbollföreningens Vänner

SKÅL!

Per Kindgren och Skoog!

Jag har Olles tillstånd att lägga ut denna krönika som publicerades i Efter Arbetet för en dryg vecka sedan. Tyvärr hittade jag ingen länk men det går så här också!

MFF är tidsanpassat 2010-02-21 ”Skriv nu ingen underdånig hyllningsskrift”. Ordern kom från Eric Persson, som en gång skapade Malmö FF och byggde det till ett av gamla Europas främsta lag. Han ville förmana Ken Olofsson och mig; vi höll på att skriva en bok om MFF. Eric Persson höll ett diskret kontor i MFF-stadion. Den ägde klubben tillsammans med HSB, vars fastighetsservice sköttes av MFF:s kassör Hilding Carlberg och av den en gång geniale vänsteryttern Andreas Nilsson, nyligen fylld 100 år. Jämnårig med sin eviga klubb. Eric Persson skötte på lediga stunder kommunal­politik; han representerade socialdemokratin, en del av partiets bildnings- och kulturfraktion. Han lät spelarna kämpa sig genom språkkurser (Linguaphone) och vid utlandsresor ingick alltid besök i särskilt värdefulla kyrkor. Bildningsarbetet var vänligt men strängt. Jag påminner mig en tidig 70-tals resa med MFF till iberiska halvön. Spelarna drog i gång med sången Eviva España. Eric Persson röt:” En enda ton till och ni kastas av spelarbussen”. Eric satte aldrig sin fot i Francos Spanien.

På MFF-stadion hängde en väldig tavla. Den föreställde det oslagbara guldlaget. Vid klubbens förra stora jubileum, 1950, lekte sig laget till SM-guld och tog 42 poäng av 44 möjliga. Laget spelade 49 allsvenska matcher i rad utan förlust. Lätt melankoli och sentimentalitet griper mig när jag ser att ingen enda av dessa legendariska spelare röstas in i århundradets MFF. Som om inte det fotbollstekniska geniet Kjell Rosén väger tyngre än varenda blå spelare med undantag av Bosse Larsson. Den späde Calle Palmér med sin strategiska blick och perfekta bollkontroll är mäktigare än fem stycken Martin Dahlin. Så kan man fortsätta och till slut inse att dagens fotbollshistoria inte har sin början 1950 utan 1970. MFF minns man inte främst för Eric Persson och hans förbundna i folkrörelser och kooperation, mer för den tid då den kraftfulle bankdirektören Hans Cavalli-Björkman och hans hov styrde. Cavalli-Björkman använde förresten Kjell Rosén som sin private chaufför. Klubbens historia skiftade riktning i samma tids­period som Olof Palmes regering avlöstes av Thorbjörn Fälldins borgerliga allians. Under det tidiga 50-talet levde spelarna i ett slags symbios med sina supportrar. Erik Nilsson, den väldige backen och OS-guldmedaljören, arbetade som flera andra på SJ. Några slet på varvet, på Kockums.

På 70-talet togs språnget in i professionalismen. Unga spelare fyllde sin tid med träning och matcher, någon gång studerade de också. Eric Persson drevs till hjärtslagets gräns inför idén att fläcka klubbtröjan med reklam: Aldrig sa han. ”Ja möjligen då någon uppmaning att använda Black Jack” – ett gammelmansskämt. På 70-talet förenades klubben med sponsorer och blev ett varumärke.” Vi ska ut i Europa”, sa Cavalli om klubben som långt före kriget genomkorsade kontinenten. Han lyckades; MFF nådde final i Europacupen. På den tiden vi diskuterade fotboll i politiska och ekonomisk-sociala termer ställde vi 50-talets industrialism, inbäddad i folkhemmet, mot 80-talets globaliserade finanskapitalism och individualism. Med våra abstraktioner ville vi säga att den folkligt baserade fotbollen övergick till att bli handelsvara och att spelarna skildes från sin naturliga sociala bas. Kontinuiteten kunde ändå anas i MFF. I första hand via spelare som Bosse Larsson, Krister Kristensson, Puskas, Tapper, Roland och Roy Andersson, Jan Möller; alla med oändliga rötter nerstuckna i Malmös östra eller södra förstäder. Men också via valet av tränare; de mest framgångsrika har kommit från det vi kallar utlandet, från Spanien och Storbritannien. Labour-sympatisören Roy Hodgson från Croydon i södra London förenades med den radikale folkrörelsemannen Tord Grip från Ytterhogdal och den kombinationen ledde till fem raka vinster i allsvenskan – oöverträffat. Med reservation för min geografiska (inte emotionella) distans till dagens MFF kan jag ana ett ”tillbaka till det förflutna”, till internationalism och de sociala rötterna.

Den modellen ser helt annorlunda ut än 50-talets. Tränaren kommer förvisso från karriär i Storbritannien, men talar helsingborgska, och han ska få hjälp från Spanien. Men spelarna bär inte på oändliga släktarv från Sofielund, Möllevången, Kirseberg, Sorgenfri eller Limhamn. De kan berätta historier från Chile, Balkan, Brasilien, Danmark (för all del), Holland, Kamerun, Nigeria. Över detta vitala, globala Malmö styr ännu ett litet slag Bengt Madsen, onödigt förtalad MFF-ordförande. Han kommer från Sorgenfri, har som barn njutit av laget med Calle Palmér och Kjell Rosén och spelat med Bosse Larsson. Fast Madsen och MFF har numera bytt ut bostadskooperationen och arbetarekommunen mot Swedbank och privata bostadsherrar. Hundraåriga MFF är alltså tidsanpassat.

Olle Svenning

http://www.youtube.com/watch?v=mFCCFS_lhA8

Det har hänt en del sen hon skrev senast! Kul för oss som kommer ihåg!

Av alla de svenska hårdostar jag provat är Västerbottenost den som jag föredrar före alla andra . Det finns en hel del braostar men ettan är klar för min del. Det gäller både som påläggsost och för andra ändamål.

1. IFK Göteborg
2. IFE
3. KFF
4. MFF
5. Häcken
6. ÖSK
7. Gefle
8. AIK
9. TFF
10. HIF
11. DIF
12. GAIS
13. BP
14. HBK
15. MAIF
16. ÅFF

Mikael Brandrup! Om du läser detta så ring mig på o4o tolv åttio sex 26

Hej på er kandidater!

Först vill jag presentera mig kort. Jag heter Sven Liljegren och jag är en MFF-medlem sedan många . Följer MFF:s göranden och låtanden så nära det går i så gott som alla delar
Detta initiativ jag vill presentera nu går ut på att valberdningens förslag till ny styrelseledamöter skall ha samma chans som kandidat/er som kommer att presenteras av t  ex Framtidsgruppen.
Jag har satt ihop ett antal frågor som jag blir glad om ni vill besvara. Jag behöver dem senast på på måndag kl 17.00

Helst tidigare om det går.

Jag kommer redan idag att lägga ut frågorna på min blogg  svenliljegrensr.se. Jag skriver ofta om och för MFF.
Jag hoppas ni vill och kan ta er tid till fromma för klubben och föreningens demokratiprocess

Här kommer frågorna:

9.Vad tror du att en styrelse, likt MFF:s, främsta uppgift de kommande 10-åren är, givet den organsation vi nu har?

Det närmar sig nu. Årsmötet. Den 18 februari är det dags för denna normalt så lugna och välordnade begivenhet. Jag är kluven inför det scenario vi har att se fram emot. Det har under de senaste åren, i takt med att MFF:s sportsliga framgångar uteblivit, höjts röster för en förändring i klubbens ledning. Ropen på ny sportchef, ny ordförande och även på andra poster har nämnts. Ett par påtryckargrupper har fått gehör för sina önskemål. Ny ordförandekandidat,som var det främsta målet för Framtidsgruppen, det kravet är tillgodosett.  MFF- vänner har fått en kvinnlig kandidat nominerad. Detta borde vara nog i det skede som är just nu. Den lobbygruppen har också sagt sig vara nöjd med det utfallet av sitt arbete och ställer sig bakom Valberedningens förslag

Nu arbetar Framtidsgruppen med stor kraft för att ta bort ett av de namn Valberedningen nominerat och ersätta det med en egen kandidat.

Detta jag beskrivit är en del av en förändring som tillkommit under en ovanlig, men demokratisk process.

Det dyker upp ett par frågor för mig.

• För en föreningsintresserad och hjälpligt insatt i MFF:s arbete så kan jag fundera över om det inte är bra med en lugnare förändringstakt.
• Framtidsgruppen har marknadsfört sin motkandidat med stor kraft. Varför arbetar inte någon annan för att presentera övriga förslag som nominerats för nyval. Det borde göras lättare för de som eventuellt är villrådiga och osäkra på vad de väljer mellan. Normalt litar ju medlemmarna på sin Valberedning och i de flesta fall finns det ju inga skäl till att inte göra så. Nu tycker jag att vi medlemmar måste ställa krav på en utförligare presentation av  de som nominerats av Valberedningen. Detta är ingen ”normal” situation, alltså krävs det lite extra för att det skall bli klart för medlemmarna vad de har att ta ställning till. Nu är det som att vi bara skulle få info från ett av riksdagspartierna inför valet i höst!
• Nog borde Valberedningen kunna göra en intervju med kandidaterna!? Eller kanske jag skulle ta ett eget initiativ?

Hur det nu än blir så tycker jag att jag som medlem behöver mer information