I hyllan tar jag fram ett rött itaienskt.

LIVIO PAVESE

Barbaresco.

2006.

Jag är inte tidigare bekant med vinet så jag googlar. Jag hittar flera sidor där ”experter” uttalar sig om denne röde italienare.

Jag är ingen vinkännare i den bemärkelsen, men förvånas över hur olika självutnämnda bloggare bedömer samma vin.Fikonspråket har jag i någon mån försonats med även om det varit en lång resa från en rescension av per Wrigstad i Expressen på 70-talet. Följande beskrivning om än inte absolut ordagrant.

”Det får mig att tänka på en nykrattad grusgång på en kyrkogård i Småland!!

Där brast det för mig och därför ler jag lite överseende, ibland, när jag hör Bengt F när han brer ut sig som värst.Men jag erkänner att jag lyssnar och läser utan att begripa så värst mycket. Lugn, jag respekterar förstås alla som har detta som yrke och hobby och erkänner ett visst mått av avundsjuka, även om jag njuter mitt fredagsvin utan ”grusgångar” och andra beskrivningar!

Jag kommer att berätta om Barbarescon från 2006!

Någon tyckte att man skulle spara det några år!!! Nä,  vi tar det ikväll!

2006

Jag har Olles tillstånd att lägga ut denna krönika som publicerades i Efter Arbetet för en dryg vecka sedan. Tyvärr hittade jag ingen länk men det går så här också!

MFF är tidsanpassat 2010-02-21 ”Skriv nu ingen underdånig hyllningsskrift”. Ordern kom från Eric Persson, som en gång skapade Malmö FF och byggde det till ett av gamla Europas främsta lag. Han ville förmana Ken Olofsson och mig; vi höll på att skriva en bok om MFF. Eric Persson höll ett diskret kontor i MFF-stadion. Den ägde klubben tillsammans med HSB, vars fastighetsservice sköttes av MFF:s kassör Hilding Carlberg och av den en gång geniale vänsteryttern Andreas Nilsson, nyligen fylld 100 år. Jämnårig med sin eviga klubb. Eric Persson skötte på lediga stunder kommunal­politik; han representerade socialdemokratin, en del av partiets bildnings- och kulturfraktion. Han lät spelarna kämpa sig genom språkkurser (Linguaphone) och vid utlandsresor ingick alltid besök i särskilt värdefulla kyrkor. Bildningsarbetet var vänligt men strängt. Jag påminner mig en tidig 70-tals resa med MFF till iberiska halvön. Spelarna drog i gång med sången Eviva España. Eric Persson röt:” En enda ton till och ni kastas av spelarbussen”. Eric satte aldrig sin fot i Francos Spanien.

På MFF-stadion hängde en väldig tavla. Den föreställde det oslagbara guldlaget. Vid klubbens förra stora jubileum, 1950, lekte sig laget till SM-guld och tog 42 poäng av 44 möjliga. Laget spelade 49 allsvenska matcher i rad utan förlust. Lätt melankoli och sentimentalitet griper mig när jag ser att ingen enda av dessa legendariska spelare röstas in i århundradets MFF. Som om inte det fotbollstekniska geniet Kjell Rosén väger tyngre än varenda blå spelare med undantag av Bosse Larsson. Den späde Calle Palmér med sin strategiska blick och perfekta bollkontroll är mäktigare än fem stycken Martin Dahlin. Så kan man fortsätta och till slut inse att dagens fotbollshistoria inte har sin början 1950 utan 1970. MFF minns man inte främst för Eric Persson och hans förbundna i folkrörelser och kooperation, mer för den tid då den kraftfulle bankdirektören Hans Cavalli-Björkman och hans hov styrde. Cavalli-Björkman använde förresten Kjell Rosén som sin private chaufför. Klubbens historia skiftade riktning i samma tids­period som Olof Palmes regering avlöstes av Thorbjörn Fälldins borgerliga allians. Under det tidiga 50-talet levde spelarna i ett slags symbios med sina supportrar. Erik Nilsson, den väldige backen och OS-guldmedaljören, arbetade som flera andra på SJ. Några slet på varvet, på Kockums.

På 70-talet togs språnget in i professionalismen. Unga spelare fyllde sin tid med träning och matcher, någon gång studerade de också. Eric Persson drevs till hjärtslagets gräns inför idén att fläcka klubbtröjan med reklam: Aldrig sa han. ”Ja möjligen då någon uppmaning att använda Black Jack” – ett gammelmansskämt. På 70-talet förenades klubben med sponsorer och blev ett varumärke.” Vi ska ut i Europa”, sa Cavalli om klubben som långt före kriget genomkorsade kontinenten. Han lyckades; MFF nådde final i Europacupen. På den tiden vi diskuterade fotboll i politiska och ekonomisk-sociala termer ställde vi 50-talets industrialism, inbäddad i folkhemmet, mot 80-talets globaliserade finanskapitalism och individualism. Med våra abstraktioner ville vi säga att den folkligt baserade fotbollen övergick till att bli handelsvara och att spelarna skildes från sin naturliga sociala bas. Kontinuiteten kunde ändå anas i MFF. I första hand via spelare som Bosse Larsson, Krister Kristensson, Puskas, Tapper, Roland och Roy Andersson, Jan Möller; alla med oändliga rötter nerstuckna i Malmös östra eller södra förstäder. Men också via valet av tränare; de mest framgångsrika har kommit från det vi kallar utlandet, från Spanien och Storbritannien. Labour-sympatisören Roy Hodgson från Croydon i södra London förenades med den radikale folkrörelsemannen Tord Grip från Ytterhogdal och den kombinationen ledde till fem raka vinster i allsvenskan – oöverträffat. Med reservation för min geografiska (inte emotionella) distans till dagens MFF kan jag ana ett ”tillbaka till det förflutna”, till internationalism och de sociala rötterna.

Den modellen ser helt annorlunda ut än 50-talets. Tränaren kommer förvisso från karriär i Storbritannien, men talar helsingborgska, och han ska få hjälp från Spanien. Men spelarna bär inte på oändliga släktarv från Sofielund, Möllevången, Kirseberg, Sorgenfri eller Limhamn. De kan berätta historier från Chile, Balkan, Brasilien, Danmark (för all del), Holland, Kamerun, Nigeria. Över detta vitala, globala Malmö styr ännu ett litet slag Bengt Madsen, onödigt förtalad MFF-ordförande. Han kommer från Sorgenfri, har som barn njutit av laget med Calle Palmér och Kjell Rosén och spelat med Bosse Larsson. Fast Madsen och MFF har numera bytt ut bostadskooperationen och arbetarekommunen mot Swedbank och privata bostadsherrar. Hundraåriga MFF är alltså tidsanpassat.

Olle Svenning

Malmöinitiativet. Detta är mitt bidrag. Om någon samtycker så skriv gärna under.

http://epetition.malmo.public-i.tv/epetition_core/community/petition/373

Jag gör gärna en lista över dessa ostar som jag tycker väldigt mycket om.

1. Stilton
2. Gorgonzola . (Inte den allra fetaste)
3. Roquefort

Dessa godsaker kan jag aldrig vägra!!

http://www.youtube.com/watch?v=mFCCFS_lhA8

Det har hänt en del sen hon skrev senast! Kul för oss som kommer ihåg!

Skål

Per Kindgren fd capo. Arrangör av ett trevligt gille med anledning av MFF:s hundraårsfirande

Supporterträff i Bullens källare i centrum Pelle Svensson

Av alla de svenska hårdostar jag provat är Västerbottenost den som jag föredrar före alla andra . Det finns en hel del braostar men ettan är klar för min del. Det gäller både som påläggsost och för andra ändamål.

1. IFK Göteborg
2. IFE
3. KFF
4. MFF
5. Häcken
6. ÖSK
7. Gefle
8. AIK
9. TFF
10. HIF
11. DIF
12. GAIS
13. BP
14. HBK
15. MAIF
16. ÅFF

Vi var ett part förhoppningsfulla som började vid plan 9 i solskenet övertygade om att laget skulle träna i den försiktiga vårsolen, än om vinden gjorde att det var ganska kallt.

Strax efter 10 såg vi att målvakterna drog sig mot Kombihallen och vi följde deras exempel. Vi väntade en bra stund innan resten av spelarna drog in i hallen. En undrar från de församlade var varför inneträning? Det skulle få sin förklaring efterhand.

Målvakterna tränade för sig själv, Johan, Dusan och Uddenäs som vanligt under överinseende av Fedel. Johan såg inte ut att ha några synbara problem. Dusan deltog också fullt ut. Det blev aldrig spel där målvakterna deltog.

Idag saknades de som är iväg på olika landslagsuppdrag. Agon, Jasmin, Filip(?), Dejan(?),Jiloan. Halsti.

Det började med att ”Pep” samlade alla spelarna för ett kort snack varefter man praktiserade ”pig in the middle”. Mesta antalet passningar var 19.Det verkar vara en rolig övning. Joseph bidrar utöver spelet med ett gott humör som verkar smitta av sig.

Gische kan inte ens ”rehaba”. Han höll sig för sig själv, antagligen besviken över att han missar landslaget, men på min fråga berättar han att trots en blödning i ett knä och en i ljumsken, räknar han med att vara tillbaka inom en vecka.

Roland tar ett snack med Molins på yu man hand.

Hasse Borg vankar av och an vid sidan av plan. Vad funderar han över tro? Nåt på gång i målvaktsfrågan kanske?

Max Wiman som har börjat blogga om MFF dyker upp.

”Pep#” samlar hela gruppen igen och börjar ett ganska långt snack Jag drar mig närmre för att försöka snappa upp ett eller annat guldkorn men får ett diskret tecken från Roland om att han inte vill att jag och ett par pågar som också är i närheten så jag drar mig undan. Sånt måste respekteras. Sen börjar en övning som vad jag förstår är grunden för vad som skall bli ett försvarsspel som börjar i anfallet. Press över hela plan. Man övar beteendet när motståndarna har boll i sin uppspelsfas. De spelare som av olika anledningar inte deltar i själva övningen agerade motståndare placerade i olika positioner på plan.” Motståndarna” befann sig på plan med var sin boll.Pep ropar ett namn Gische, t ex håller upp bollen i luften och spelarna rör sig i ett inövat mönster. En övning där det är avbrott och man står ganska mycket stilla under instruktionerna. Det är nog förklaringen till att man valde Kombihallen i st f Plan 9. De hade frusit rejält om de varit utomhus.

Nu skall jag gissa startelva.

JohanD

Ulrich, Jasmin, Daniel A, Joseph

Molins, RÅP, Wilton, Jeffrey

Daniel Larsson, Agon